Etikettarkiv: historia

Mer än hundra år

Inatt vaknade jag omkring kl. 1.00. Sverker larmade och jag gick till honom för att kolla vad hände. Såg inget omkring huset. Men på morgonen såg jag att vår gammal hängask la på marken. Det gick bort i 2010 men vi höll det kvar då det var ett historiskt träd på tomten. På ett vykort från 1901 finns det i högre hörnet och är riktigt stor, mer än 10 år. Så i 1901 var det säkert tio år kanske tjugo, det orkade inte den stora vintern i 2010 då var det omkring 130 år gammalt. Det var synd att det gick omkull men stubben var genom ruttnad och det höll inte mer. Tror att det är för gammalt att bli kaminved och då har vi bara minnet kvar. På gamla vykortet ses Herrgården som fanns på vår tomt till 1920, då flyttades det till Gyttorp. Torpet och Handelsboden var sidobyggnader från det. I mitten fanns en väg mellan de stora ekarna som finns kvar. Vägen gick till smalbanan.
Igår upptäckte vi att det fanns snitslar i skogen bakom vårt hus. Vi tror att det ska avverkas en hel del. Halvvägs från vår tomt till bakom Henrik och lite intill Loppiskillen. Vet inte när de börjar då det är blött nu i skogen. Avverkningen påverkar oss inte än men någon gång ska de ta skogen bakom vårt hus och då blir det mycket ljusare.
Läste på nätet att det finns en standard kod för snitslarna. De gul-röd markerar området som ska avverkas. Knuten hänvisar till vilken del det handlar om. Röd-vit markerar vägen för att ta sig till området. Blå-vit är bas-vägen. Då finns det kod för naturområden: röd-vit-grön och kulturhänsyn (röd-gul-svart). Verkar svårt att hålla koll på allt men de som avverkar skogen har allt på sin dator.
Vi rensade fågelholkar på tomten. Många blåmes som använde holken. Kvar fanns några ägg, en unge och en föräldrarfågel.

Annonser

Sjuttio år sedan

Igår fanns det ett inlägg på Facebook. Det fanns på Örebro Arkivcenters sida. Det var sjuttio år sedan att gruvverksamheten i Dalkarlsberg upphörde. De ville på minna om det. De skrev så här (citat):
Idag den 15 september är det exakt 70 år sedan brytningen vid en av Örebro läns viktigaste gruvfält upphörde efter en sannolikt över 700-årig gruvdrift. Dalkarlsbergs gruvor var under lång tid länets viktigaste gruvfält och dess högprocentiga järnmalm smältes inte bara i Nora bergslag hyttor utan även i Närke och Karlskoga bergslag. Under 1800-talets senare del hade dock Stribergs gruvfält övertagit denna plats och från 1934 tillhörde Dalkarlsbergs gruvor även Stribergs Grufve AB.
Beslutet om nedläggning togs vid Stribergs Grufve AB:s styrelsemöte den 27 maj 1948. Huvudanledningen angavs vara att brytningen gått med avsevärd förlust under flera år, men egentligen var det nog bristen på underjordsarbetare som avgjorde att man till slut fattade detta beslut. Speciellt efter andra världskriget hade det varit omöjligt att anskaffa ny arbetskraft. Dalkarlsbergs gruvor var ökända för sina trånga och förtimrade orter och schakt kombinerat med ett ovanligt starkt vattenflöde som ledde till smutsiga och hala gångvägar. Med andra ord var »gruvan särskilt olustig som arbetsplats«, som Stribergs Grufve AB:s disponent Åke Bergendahl uttryckte det i sin verksamhetsberättelse. Dessutom hade malmarean snabbt minskat ju djupare man kom med brytningen, och utförda diamantborrningar ner till 680 meter visade inte på större fyndigheter på än djupare nivåer. De kända kvarvarande malmtillgångarna bedömdes inte vara större än 433.000 ton.
Stora och kostsamma investeringar hade dock gjorts vid gruvfältet bara några år tidigare. Ett nytt uppfordringsschakt (Bäckaskogsschaktet eller Malms schakt) hade slutförts 1942–1943 till en kostnad uppgående till 519.525 kronor och en ny slamdamm (Gördammen) hade anlagts 1940–1941 till en kostnad uppgående till 136.906 kronor. Dessutom slutfördes en ny skrapnings- och sovringsanläggning 1945 till en kostnad av 13.476 kronor
Efter att beslutet om nedläggning hade meddelats de knappt 60-talet gruvarbetarna vid Dalkarlsberg ställdes krav från gruvfackets avdelning att någon ersättningsindustri kunde förmås till att förläggas till orten och att de arbetare som var villiga skulle beredas arbete vid Stribergs gruvfält. Den 19 augusti hölls ett möte med det lokala gruvfackets styrelse, Vikers kommunalnämnds ordförande Johan Lindén, landshövding Karl Johan Olsson och representanter från Länsarbetsnämnden, AB Bofors (som var Stribergs Grufve AB:s störste delägare) och gruvbolagets ledning. Gruvfacket krävde då åter att en ersättningsindustri skulle förläggas till Dalkarlsberg, där lokaler redan fanns och där arbetarna också hade sina bostäder. Uppenbarligen var få av arbetarna beredda att nappa på erbjudandet att bussas gratis till arbete vid Stribergs gruvor. Landshövdingen var dock tveksam till att en så stor industri, som skulle kunna anställa samtliga 60-talet arbetare, skulle kunna lockas till orten. För att försöka locka arbetarna att kunna tänka sig att arbeta i Striberg bestämdes att en studieresa till Striberg skulle anordnas.
Onsdagen den 15 september 1948 nedlades gruvdriften under jord. Då hade man sedan 1784 utvunnit drygt 2,8 miljoner ton järnmalm ur Dalkarlsbergs gruvor. Den sista tiden hade arbetet bedrivits i tvåskift. Vid anrikningsverket nedlades driften den 18 september. Gruvan började vattenfyllas den 7 december 1948 och redan efter ett par månader hade vattnet nått 430-metersnivån.
I början av 1949 var endast sex arbetare arbetslösa av de 59 som varit anställda vid gruvans nedläggande. 17 var fortsatt anställda av Stribergs Grufve AB, dels som skogsarbetare och dels några som trots allt börjat arbeta vid Striberg. Resten hade fått jobb hos bland annat Vägförvaltningen, Nitroglycerin AB i Gyttorp och AB Bofors.

Mycket speciellt tyckte jag. Det fanns flera bilder med i inlägget men de ska man kolla själv då jag inte vet hur det blir med tillstånd m.m. Alla som har en Facebook id kan titta på sidan, klicka HÄR. Det är Håkan Henriksson som har mycket kunskap om Viker. Han skapade till och med viker.net. På den sidan kan man hitta mycket om Viker i förre tiden.

Torpet

Idag tänkte vi på ett gammalt foto från vårt Torp. Fotot fanns kvar på kylskåpet när vi köpte huset. Förre ägaren, Bibbi Fitzpatrick lämnade det kvar till oss. På baksidan av fotot finns med ”Alexander Johansson, Dalkarlshyttan, Beda, omkring 1937-38”. Jag letade efter fotot och hittade det i en pärm. Fotot är lite special då vi har några bilder av Torpet från omkring 60-talet och här finns det två skorstenar på taket. Och det är inte så att de byggde en skorsten till men de flyttade den ursprungliga skorstenen eller revs den och byggde en ny. Då platsen är annorlunda.
Läs mer

Övre Dalkarlshyttans Herrgård

I förre tiden, till omkring 1920, fanns det en Herrgård på vår tomt. Den stod i början av tomten. Handelsboden och Torpet fungerade som sidobyggnader. Vi visste att herrgården flyttade till Gyttorp runt 1920 men vi visste inte att vi faktiskt hade en bild av var den stod i Gyttorp. Det upptäckte vi i helgen. Då gick vi igenom alla gamla skrifter och på en bild över Gyttorps centrum såg vi att herrgården fanns i mitten av bilden. Det revs omkring 1940 när de byggde alla Erskine hus. Det fanns i förre tiden på platsen var nu företagshuset finns i centrumet. Bilden här på vänster visar detalj av ”vår” herrgård och det ses tydligt i bilden nedan att fönstren är det samma som på stora huset i Gyttorp. Det ändrades några saker, förstås. Huset blev faluröd, fick en altan och ett burspråk. Men grunden är detsamma. Jag tycker att det är konstigt att de flyttade huset. Ett stort jobb. Men också synd då jag tycker att herrgården fanns på rätt ställe. I början av tomten så att man har hela trädgården privat och tillgängligt för sig själv. Jag skulle vilja gärna att det fanns kvar!  Mittemot herrgården i Gyttorp finns en faluröd lada. Den flyttades till och med från vår tomt. Ladan finns fortfarande kvar och fick en stor renovering i 2015-2016.
Det är intressant att man tar jobbet för att demontera ett hus och bygga upp det på ett annat ställe. Svårt att göra det på rätt sätt och man får inte glömma var alla olika bjälkarna fanns. Det rekommenderas att de som demonterar huset också bygga upp det. Då blir det lättare. Men riktigt lätt blir det aldrig tror jag!
dalkarlshyttan omkring 1900