Etikettarkiv: dalkarlsberg

Trauma

Igår återupplevde jag de hemska upplevelserna från juli 2018. Den fredagskvällen då Sverker blev attackerat av en lösgående hund. Det var nära att han bets ihjäl då.
Vi var vid Malmlången och skulle promenera en del med Sverker. Just i början såg jag att det fanns en stor hund med sin ägare. Hunden kom springande till Sverker. Och då blev jag så rädd, jag grep Sverker direkt, sprang med honom till bilen och skrek till Hans att öppna bilen. Den främmande hunden var helt förvirrat, stod stilla och tittade på mig. Vågade inte att komma i närheten. Ägaren blev också förvirrat, visste inte vad hände. Men jag var så rädd att det skulle hände igen därför tog jag tag i Sverker och lifte upp honom till bilen. Ägaren från hunden var jättesnäll, bekanta sig och berättade lite om sigsjälv och hunden. Jag förklarade vad var fallet och han förstod att jag var rädd. Det är andra gången att det händer, och kanske ska jag fundera på hur jag kan bli av med den rädslan. Ska tillägga att ägaren från hunden som attackerade Sverker fanns under julen i Dalkarlsberg igen. Hon besökte sin mor och hade bade hundar med. Och de inte lärde sig något, en av hundarna gick lös utan tillsyn. Vi valde att inte gå förbi dem, både Sverker och jag vågade inte. Så irriterade och respektlös, att de inte tar ansvar för sina hundar i en så lite by, dumt!

Håris i Dalkarlsberg

Nu värme och kylan byter plats ofta hittar jag håris här i Dalkarlsberg. Det är vackert och ett intressant fenomen. SVT Nyheter skrev en artikel om det, läs HÄR. I det skriver de så här ”Exakt vilka förutsättningar som krävs för fenomenet är inte helt klarlagt. En viss förmultning är ett måste, så troligen är därför någon svamp eller kanske en bakterie involverad i processen.”  De vet inte vad sätter igång processen men på WIKIPEDIA på Nederländska skriver de att det är tydligt att det är en svamp och förmultning som är involverad.

Ödehus

Det finns mycket om ödehus nuförtiden  på nyheter. Mina vänner från Holland, Jet och Piet, som vi träffades i söndag var lite upprörda om det. De tyckte att det var märkligt att så många hus stod tomt här i Sverige. Och kanske är det sant. Sverige är ett stort land, mesta ödehus finns högre upp, i Norrland.

Men till och med här i bygden finns hus som står tomt. Här i Dalkarlsberg finns det ett förfallet hus om man tar stigen från Smedjan upp längs transformatorhuset (se ovanpå). Det lämnades tomt när gruvorna stängdes tror jag. Nu är det helt förfallit.

Huset som finns på hörnet smalbanan-vägen till skjutfältet står tomt nu drygt ett år. Stora huset var tomt sedan 30 år tror jag, det var sonen från Irene som bodde där och avslutade sitt liv på skjutfältet. Då stod det tomt, kanske finns inredning kvar.  När hon gick bort blev till och med det lilla huset tomt. Stora huset håller på med att förfalla, lådan bredvid föll redan delvis på marken. (bilderna är från 2016!) Jag tycker det är synd, fint ställe men nu blir det för mycket jobb. Det fick en ny ägare, någon som ärvde det hela från Irene. Men det händer inte så mycket, tyvärr. Bättre att sälja isf att lämna det förfalla.
SVT Nyheter har flera artiklar om ödehus, de skriver i en artikel så här ”I facebookgruppen ”Övergivna platser” verkar det snarare vara de frusna ögonblicken och förfallet självt som fascinerar. Varje dag delas bilder från före detta hem där stövlarna står kvar i fartun, ytterkläderna hänger på sin spik och kaffekoppen står kvar på köksbordet. Som om den siste ägaren bara rest sig och gått för att aldrig återvända.”
Så var det i ett övergivna hus i Älvhyttan som vi besökte några gånger med Volvo Valpen. Det var fint att promenera i området och då tittade vi också in i huset. Jag skrev om det i en bloggartikel från maj 2018. Då finns tidningen kvar på matbordet från 1987.

Bilder ovanpå är från maj 2018. Tror att någon har tagit släde då den såg jag någonstans står.
Jag vet att detta hus står tomt då tomten och betesmark arrenderades och i huset fanns ingen intresse.
Ett annat hus som stod tomt var Hagalund, ett lite torp i närheten av Shreharhyttans ruin. Det ägs av Sveaskog och de sökte någon som ville hyra stället. Tror att det finns semesterboende nu i det. Kom ihåg att vi såg ett ödehus någon gång i Snöbergshult när vi åkte med valpen. Det finns flera ödehus i bygden tror jag, men i detta artikel finns bara de med jag vet om.
SVT har en artikel med fler bilder från olika ödehus i Sverige, intressant att titta på. Titta HÄR. Och jag hittade en hemsida med flera övergivnaplatser och byggnader (per län), tror att den inte är aktuellt nu, sista jag såg var från 2015, men några bilder är intressanta, klicka HÄR.

Har tråkigt

Tror att många har tråkigt nu. Vädret är grått och blött. Snön som vi fick i tisdags smälte bort och nu är det bara blött och dimmigt. Det är mycket finare om det finns snö, det blir ljusare och fler möjligheter att promenera. Som vi gjorde i tisdags, då fanns det sol och max -2 grader. Vi gick en stor streck, först skulle vi tar vägen över skjutfältet från Eriksdal till Hovmanstorpasjön. Det är ett stängt område, faktiskt förbjudet att gå över denna del av skjutfältet. Men vi tog risken rätt ofta. Då kan man ta en stig som går till Kvarntorp. Tyvärr finns det stängsel nu vid grinden halvvägs så det har blivit otillgängligt på riktigt. Synd då det var fint att gå runt. Vid Eriksdal finns en grind med och ingen stängsel än men jag kan tänka mig att de sätter stängsel vid denna grind med så då blir hela området stängt. I stället gick vi till Folkpark och runt i Dalkarlsberg.
Mina hönsen har tråkigt med. De sitter  i sitt nya hönshus och kan gå runt men inte gå utomhus. Ytterdörren till hönshuset gjorde vi inte än. Först ska vi tömma vedboden och det går bra nu. Vi har kaminen på varje dag och redan en del av vedboden är tomt. Det finns fyra delar, så lite kvar.

Gamla landsvägen

Det finns en stig vid gamla landsvägen bakom Kärnagården. För att komma på stigen ska man gå runt huset. Det finns tyvärr annan möjlighet för att undvika att gå över trädgården. Ägaren av huset har många gånger försökt att få bort bybor frän trädgården men stigen lockar många (bäst skulle vara om de gör en möjlighet att komma på stigen bredvid huset..). Nu har de börjat med att avverka skogen mellan huset och vägen till Älvhyttan. Många träd la på stigen men de togs bort. Då det är så blött nu finns det djupa spår över stigen. Synd men det är inget som Sveaskog kan förebygga. Vädret ändrades så mycket. När de började med avverkning i Dalkarlsberg var det kallt och nu är det blött och varm. Det finns mycket ved vid vägen nu. På bilden nedan står huset som ses vid vägen till Älvhyttan, bilden togs halvvägs stigen bakom Kärnagården.

I tio år

Övre Dalkarlshyttan sommar 2019

Tio år sedan kom två vänner från Nederländerna med motor till oss. Trevligt förstås. En av dem, Jan, tog en bild på samma ställa jag tog en bild idag. Det ändrades rätt mycket. Kastanj togs bort i hösten 2018 då det blev för stort. Trädet som stod vid vattenbrunnen (ses löv ovanpå bilden) togs bort då det blev trasigt och kunde falla omkull. Buskarna mitt i trädgården togs bort och vi skapade en grodorgrop som samlar upp vatten så att trädgården inte blir så blött. Några träd på vänster togs bort då de kan inte hålla sig med mycket snö. Telefonsladden togs bort då vi har fiber nu. Och vi bytte taket, fönstren och byggde till altanen. Som ses blev skogsområdet vänster till huset avverkat. Det hände i 2016, det blev mycket ljusare då. Förre lördagen var David och Gunilla Stansvik på besök. De tyckte att det blev fint med så mycket öppna ytor. Många saker ändrades förstås men badrummet kände de igen. Det var dem som gjorde Övre Dalkarlshyttan till permanent boende. De bodde här tretton år, rätt länge tror jag. Men vi har bott här nu redan tolv år så nästan tretton. Chansen är stort att vi slår dem…

Övre Dalkarlshyttan sommar 2009

Traditionellt firande

I fredags var det midsommarafton och vid Smedjan i Dalkarlsberg hölls ett midsommarfirande som varje år. Mycket traditionellt, med sång och dansa vid stången. Hembygdsföreningen har satsat på barnen och det finns många roliga spel för dem. Det verkar fungera då det är fullt med människor. Sverker och jag går dit en kort stund. Det är fint att titta på festligheterna. Efter det har vi ordnat med någon slags midsommarmat: kallrökt lax, sill, sallader och ost. Vi dricker sekt och önskar varandra en fin sommar. Sverker får till och med lax, han tycker om fisk.


I onsdags jobbade Hans med några från Hyttgruppen med att lägga en gräsmattan vid rostugnen. Väderprognosen var att det skulle bli mycket regn på torsdags. Så gräset skulle få riktigt med vatten. Men tyvärr kom det nästan inget. Synd då det var ett stort jobb och inget som Hans ville göra om. Han tänkte att det var bäst att köpa en vattenpump så det blir enkelt att vattna gräset. Men Erik var inte med, det blev ingen pump. Erik vattnade med hand flera gånger och idag åkte vi till Skrekarhyttan för att vattna då Erik är bortrest till onsdag. Vi vattnade med drygt 25 hinkar från 20 liter. Hans hämtade från ån och jag vattnade med en vattenkanna. Jobbet tog omkring en halv timme och var tungt. Gräset var inte i bra skick, det var gul på många ställen. För torrt, tror jag. Och rötter har inte satt sig i jorden än. Vi ska vattna i morgon med, tror jag.

Förre veckan fick jag tolva kycklingar, fyra som kläcktes i hönshuset under en höna, åtta i äggkläckningsmaskinen. En av kycklingar var för svag och gick bort dagen efter. Då fanns det elva kvar. Hönan var villig att ta emot alla så nu är hon mor till de elva. Det är många och just på gränsen vad en höna kan ta hand om men det går jättebra, på torsdags får de går ute.