Etikettarkiv: dalkarlsberg

Hjärtat


I måndags när vi vandrade en stor streck i Dalkarlsberg till Skrekarhyttan hittade vi denna stubbe, lite speciellt! Kärlek i skogen.

Annonser

Granbarkborre på tomten

Nu känns det att våren är kommit på riktigt. Vi tog en stor promenad till Hovmanstorpsjön som var delvis täckt med is. Det var mycket lerigt på vägarna och Sverker blev helt grå på benen och buken. För att inte få hela huset smutsat ner fick han duscha efter promenaden. Efter det bestämde vi att kolla på alla träd på tomten. Fyra granar var döda och visades tydliga spår av granbarkborre. Något som var i nyheter några veckor sedan. Träden blev stressade av den torra sommarn och då var det enkelt för borren att attackera trädet. Endast sätt att bli av med den är att ta ner trädet.

Hans tog ner två av träden en tredje ska göras när det inte blåser så mycket. Han tog till och med ner ett träd som hängde i ett annat träd och inte kunde falla ner. Med att såga en del och dra trädet med fyrhjuling några gånger fick han trädet på marken. Stort jobb och duktigt gjort!

Kommande strid

Jo, tror att detta år blir året att vi ska ta viltsvinet på allvar! Nu ser jag många spår i snön. Ett viltsvin har två tår fram och två små tårar på sida bak. En bra bild från en viltsvintass hittar du HÄR. Som jag såg finns det minst två styck som kan ta sig in i vår trädgård och gå runt för att leta efter mat. Varje kväll eller morgon. De kan inte böka än då marken är frusit men det blir det i våren förstås. Så nu ska vi köpa en Elstängselaggregat till (jag har en till hönshuset), ansluta all ELstängseltråd och sätta fler tråd på andra sidan av huset. Då blir det stängt. Eftersom det inte finns ström på tråden nu kan de ta sig in i mellan trådarna och hoppa över en lång risvall vi har på andra sidan. Och jag kan tänka mig att vi blir ett interssant besöksmål. Synd, tycker jag att vi ska stänga in oss, det är så fin med en öppen vy men det går inte om vi vill ha en fin gräsmatta.
Igår gick vi en stor streck på smalabanan eller smalspårsvägen som det heter. Vi gick förbi det sista gula huset och såg att det avverkades ett stort område. Just innan huset men till och med skogen förbi huset. Många träd fanns vid vägen för att hämtas.

Mat!

Varje morgon mater Sverker och jag rådjuren. De håller koll på om Sverker är kopplad och då är de inte rädda alls. De får hästfoder nu då viltfoder var slut hos Granngården. Tror att de tycker mer om hästfoder. Efter de fått mat ska Sverker rulla sig i snön, han tycker att det är spännande tror jag.

Mycket snö för att åka spark

Det snöade mycket igår, det var ingen tung snö men det höll på hela dagen. I morse var det inte snöplogat än. Och då upptäckte jag att åka spark blir svårt. Snön täcker den delen var jag ska ställa mina fötter och det blåser så högt upp att snön nästan kommer in i mina stövlar. Att åka ner gick bra (bara jag kunde få snö i mina stövlar) men att åka upp blev svårt. Sparken glider inte, det är tung och det blir bättre att gå. Så blev det delvis en promenadtur med sparken. Vid smedjan var det plogat och då gled jag ner fort, fint!

 

Raggarkultur

Bild: Henrik Karlsson FB

Huset, Övre Dalkarlshyttan, har vi ägt nu i 12,5 år. I denna tid, 2006 i Holland, jobbade jag som projektledare på ett stort försäkringsföretag med ett projekt som skulle leverera ett nytt modernt komplext registreringssystem till företaget. Det blev övertid varje dag så Hans fick mycket tid att kolla på hus i Sverige. Hans hittade huset på Hemnet och blev förtjust i huset. Med mycket tjat fick jag tillåtelse från jobbet att åka en vecka till Sverige. Måste ringa varje dag och vara tillgängligt med SMS. Så vi åkte dit. När vi just kom hit för att titta på huset och gå på visning var det januari 2006. Det var vinter, förstås, mycket mer vinter än i Holland. Vi hade vinterdäck på bilen, en Volvo850 (den som jag körde med på Allan), men det var Europeiska och därför inte så bra här på isvägar. Vi hade beställt tid för en visning. Dagen innan gick vi runt i byn, bilen parkerade vi i början då att åka upp på backen gick inte så helt bra, tyckte vi. Hans glömde adressen så det blev ett stort sökandet efter huset. Till sist hittade vi någon som visste var det fanns. Vi vågade inte att gå upp backen så det blev dagen efter med mäklaren när vi såg huset. Stor skillnad med ett hus i Holland. Stort område, flera hus och mycket snö. Svårt att upptäcka skicket av huset och trädgården. Vi köpte huset efter lite diskussion om priset, blev det det som de begärde. Vi fick nyckeln i maj, just efter Kristi himmelsfärdsdag. Första år 2006 användes huset som fritidshus, från och med juli 2007 har vi bott permanent. I 2006 när jag gick runt i byn och upptäckte jag mina grannar. Då var Maria kvar och Ronja bebis. Jag tittade på alla bilar och var lite chockat. Det är inte van i Holland att man har en så stor tomt med så många bilar på. De var nöjda med det, tyckte om alla bilar och jättesnälla. Nu vet jag att det finns fler i Sverige som har samma hobby. Samma kultur finns inte i Holland, inte så bredd i alla fall. Det är lite speciellt. Många talar om raggarbilar och jag tänkte att det var någon slags släng men det är ett riktigt ord och en kultur. Det finns fler evenemang och till och med en tidning ”Power magasin: Power Magazine är tidningen för alla älskare av den amerikanska motorkulturen: muskelbilar, glidare, hot rods, racebilar – you name it! Tidningen Power Magazine startades 1976. Power förmedlar året om en känsla av solvarm asfalt, glidarbilar och gummirök.” Fick känna till det då min granne Henrik är med i nästa nummer från 10/1 (läste det på sin FB). Flera bilder från honom och sina bilar. Han är en riktig förebild för de som tycker om raggarbilar, tror jag. Det visste jag inte om. Det finns mycket skriven om kulturen och raggarkillarna, bland annat i WIKI och olika tidningar. Intressant och roligt, så lär jag mig mer om Svenska kulturen. Bilderna i denna inlägg är från Henriks bilar, de två som är mest populära, jag lånade bilderna från sin FB sida.

Bild: Henrik Karlsson FB