Etikettarkiv: C70

2019


2019, jag vet inte men det känns inte som ett gott år. Först var det jag som fick problem med min hälsa. I slut av 2018 opererades jag, bröstcancer, en stor tumör i mitt högre bröst. Det togs bort och som tur hade cancern inte spridit eller utvecklat sig så ingen efterbehandling. Men det påverkade mig på riktigt, drygt tre månader var jag inte migsjälv. Det är svårt att acceptera men det måste jag göra, jag som fick tur. Två månader sedan blev jag medlem i en FB grupp från tjejer med bröstcancer. Och om jag läser om alla besvär med cellgifter, bestrålning m.m. då tycker jag att de är jättemodiga med att hantera att det där. Då skäms jag lite…
Hans fick till och med besvär med sin hälsa, först sin allergi mot älgflugor. Flera veckor vågade han inte att jobba ute. Han fick stora vätskande sår som kliade. Inte så mycket man kan göra mot det. Han skydde sig rätt mycket men på något sätt visste de äckliga flugor alltid få tag i honom. I hösten fick han mer besvär med sin astma än vanligt. Det blev värre och vi inte använde grillkåta efter september. Rök och olika dofter gör sin astma värre än normalt. Och då Sverker, en undersökning visade att sin hjärtklapp läckte lite. Inget besvär alls men det är något vi ska hålla koll på. Hoppas 2020 blir mycket bättre!
På bilderna ser jag att det fanns snö i början av 2019, det glömde jag redan nu. Men det var bra, hoppas att får lite vinter nu i 2020!
Vi köpte en ny bil, en Dacia Duster, med den blir det lättare att sätta Sverker i bilen och att åka på grusvägar. Därför ska vi sälja Volvo C70 cabrio, då vi inte behöver två bilar. Tyvärr fick vi Dustern sent i sommarn så C70 kommer till salu i våren, det är bättre att sälja en convertible om solen skiner! Och Valpen ska säljas då nu med nya bilen kan vi åka på skjutfältet utan problem.
Lite spännande var det ätt hugga ner några grannar. De stod vid grillkåtan och kunde falla ner på den. Men då är Hans mycket erfaren och han fick de att falla på rätt ställe.
Mina höns flyttade till garaget. Så sitter de mer i närheten och blir det lättare att hålla koll på dem. När de satt långt bort då fick jag gå ut under natten när det hördes lite oljud från hönshuset. Nu kan jag kolla från fönstret. Om de tycker det är bra är tveksamt då igår när de fick gå lösa sprang de direkt till gamla hönshuset och måste jag fånga in de för att få de in i det nya huset. Nyfiken hur det blir i våren med dem…
Glömde att berätta att jag blev medlem i FRG och spenderade två helgdagar att utbilda mig i krishantering, första hjälpen, HLR och brandhantering.
Men jag hoppas att 2020 blir ett bra år och att vi kan uppleva många roliga och mysiga stunden här på Övre Dalkarlshyttan!
Önskar Er alla:

God fortsättning i 2020, ha’ det mycket roligt och mysigt!

Jävla möss!

Igår tänkte vi att åka med C70. Bilen ska säljas på våren (det är bäst tid för att sälja en cab!) och för att hålla den igång ska vi åka minst en gång i veckan med den. Och vädret var bra så taket kunde vi ta ner. Innan vi åkte öppnade vi bakluckan då vi ville ta med återvinningsgrejer. Hans såg direkt att det fanns mössbajs på mattan. Vi tog ut allt och dammsugare bakluckan. Det fanns flera spår av möss. Då öppnade Hans motorhuvud och tog bort luftfiltret. Här hittade verkstan två gånger ett musbo eller (kanske) ett råttbo. Och jo, det fanns många löv under filtret och det luktade kiss. En hink med löv blev det! Det var bra att vi kollade den. Vi rensade allt ut och städade bilen. Möss får man ofta om man har höns. Jag tar bort all mat innan kvällen men trots det finns det alltid möss. Efter vår städning åkte vi till Pershyttan. Gick en stor bit med Sverker. När vi åkte tillbaka blev det molnigt och då fick vi både en ”Carpe Diem” känsla. Bra att vi åkte! När vi var hemma fick vi Torbjörn och Dolly på besök. Vi tog ett fikat. De berättade om Lars som fick en riktig hemsk olycka i Karlskoga. Någon körde på honom när han just ville svänga till höger. Han fick grön ljus, den andra bil körde genom rött, kom från rakt fram och körde fort in i sin bil. Han bröt rätt mycket, tror både ben och en arm. Riktig hemskt! Det hände i början av oktober och upp till nu fanns han på USÖ. I kväll gick jag till Gun för att lämna ett kort och säga att vi gärna hjälper till med vad som helst om hon behöver hjälp. Bara att höra av sig! Vi är nästan grannar, om jag går genom fältet är det inte långt till dem. Det gick bra med Lasse och han höll upp humöret. Bra och beundransvärd att han är så positivt. Hoppas allt blir bra med honom.