Sårbarhet

mars 2013
20130320-111837.jpgI somras köpte vi en ny hund, en dvärgschnauzer. Sverker heter han och han blir ett år om drygt en månad. Han är en trevlig och snäll kille som är kära till oss. Och vi är rädda om något händer med honom. Om vi jobbar utomhus är det inte alltid möjligt att ha honom kopplat. Och han springer ofta in i skogen när han går lös. Han gillar att springa i skogen och att nosa. Men han är så lite, Mika vår förre hund var mycket större och verkade mer hotande till andra djur. Här menar jag förstås viltdjur som varg och lo. Jag vet att det finns lodjur i området men jag inte vet om de finns i närheten av huset. Ibland springer Sverker lös på tomten och plötsligt ser jag honom ingenstans. Jag ropar honom men han verkar långt borta. Till sist kommer han från en sida av huset där jag inte visste att han gick där. Och han verkar gå in i skogen en stor streck. Nej, det gillar jag inte, jag känner mig så sårbar om det händer något med honom. Men han är helt omedveten om det och det är svårt att upplysa honom vilka fara finns i skogen. Jag hittade en artikel om hundar och vargar. Det verkar inte så stor risk men lo då hittar jag inget om. Om man älskar då blir man sårbar det är en del av livet. Men jag vill så gärna att han är med oss minst 14 år och skydda honom…

Annonser

Ger kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.