Trauma

Igår återupplevde jag de hemska upplevelserna från juli 2018. Den fredagskvällen då Sverker blev attackerat av en lösgående hund. Det var nära att han bets ihjäl då.
Vi var vid Malmlången och skulle promenera en del med Sverker. Just i början såg jag att det fanns en stor hund med sin ägare. Hunden kom springande till Sverker. Och då blev jag så rädd, jag grep Sverker direkt, sprang med honom till bilen och skrek till Hans att öppna bilen. Den främmande hunden var helt förvirrat, stod stilla och tittade på mig. Vågade inte att komma i närheten. Ägaren blev också förvirrat, visste inte vad hände. Men jag var så rädd att det skulle hände igen därför tog jag tag i Sverker och lifte upp honom till bilen. Ägaren från hunden var jättesnäll, bekanta sig och berättade lite om sigsjälv och hunden. Jag förklarade vad var fallet och han förstod att jag var rädd. Det är andra gången att det händer, och kanske ska jag fundera på hur jag kan bli av med den rädslan. Ska tillägga att ägaren från hunden som attackerade Sverker fanns under julen i Dalkarlsberg igen. Hon besökte sin mor och hade bade hundar med. Och de inte lärde sig något, en av hundarna gick lös utan tillsyn. Vi valde att inte gå förbi dem, både Sverker och jag vågade inte. Så irriterade och respektlös, att de inte tar ansvar för sina hundar i en så lite by, dumt!

För många kottar

I helgen var det stormen Ciara som härskade över landet. I södra var det värst men här fick vi också en stor del.
När jag rastade Sverker sent i söndagskvällen såg jag att vår uppfart blev spärrat. En grantopp la just innan grinden. Den hade många kottar, tror att det blev för tungt och med stormen bröt toppen av. Läste i en artikel att de fick mer kottar än vanligt på grund av stress. De blev stressade då året innan (2018) var så varmt och torrt. Och då blir det tungt.


Det blev lite jobb för att få bort toppen men med fyrhjulingen gick det snabbt.
Förre veckan fick vi snö och drygt två dagar fanns det snö på marken. Lätt att upptäcka viltspår. Under en promenad såg vi vargspår. Det var in i skogen i Älvhyttan. Fanns ingen annan spår med (från en människa) tänkte därför vi att det inte var en hund. Till och med fanns det inlägg på Facebook om en varg, någon såg en vid Älvhyttebacken. Det är runt en kilometer från vårt vargspår.

Alltid först

DSCN2458Första vårtecken för mig är ofta kabblekan som visar sig tidigt på våren i diket vid smalabanan. I april blir det ofta men inte detta år då ses de redan nu. De växer långsamma nu, kanske blir det för kallt under natten. Men varje dag blir de lite större.
Eftersom det inte finns snö och hönsen vill gärna gå lösa ute, flyttade jag de tillbaka till gamla hönshuset. Faktiskt flyttade jag de inte, jag lämnade dörren av nya hönshuset stå öppet och då gick de ut. De sprang i buskarna vid gamla hönshuset och senare gick de in i detta. Bara en tjej, den yngste, var så förtjust i att gå lös att hon inte ville gå in. Hon sov i rhododendronnen och därför fick jag en dålig natt. På morgonen lyckades jag att locka in henne med lite mat. Nu är hon van med gamla huset och sov med de andra i natt.
Hönsen har börjat med att värpa, igår fick jag sju ägg!

Håris i Dalkarlsberg

Nu värme och kylan byter plats ofta hittar jag håris här i Dalkarlsberg. Det är vackert och ett intressant fenomen. SVT Nyheter skrev en artikel om det, läs HÄR. I det skriver de så här ”Exakt vilka förutsättningar som krävs för fenomenet är inte helt klarlagt. En viss förmultning är ett måste, så troligen är därför någon svamp eller kanske en bakterie involverad i processen.”  De vet inte vad sätter igång processen men på WIKIPEDIA på Nederländska skriver de att det är tydligt att det är en svamp och förmultning som är involverad.

Ödehus

Det finns mycket om ödehus nuförtiden  på nyheter. Mina vänner från Holland, Jet och Piet, som vi träffades i söndag var lite upprörda om det. De tyckte att det var märkligt att så många hus stod tomt här i Sverige. Och kanske är det sant. Sverige är ett stort land, mesta ödehus finns högre upp, i Norrland.

Men till och med här i bygden finns hus som står tomt. Här i Dalkarlsberg finns det ett förfallet hus om man tar stigen från Smedjan upp längs transformatorhuset (se ovanpå). Det lämnades tomt när gruvorna stängdes tror jag. Nu är det helt förfallit.

Huset som finns på hörnet smalbanan-vägen till skjutfältet står tomt nu drygt ett år. Stora huset var tomt sedan 30 år tror jag, det var sonen från Irene som bodde där och avslutade sitt liv på skjutfältet. Då stod det tomt, kanske finns inredning kvar.  När hon gick bort blev till och med det lilla huset tomt. Stora huset håller på med att förfalla, lådan bredvid föll redan delvis på marken. (bilderna är från 2016!) Jag tycker det är synd, fint ställe men nu blir det för mycket jobb. Det fick en ny ägare, någon som ärvde det hela från Irene. Men det händer inte så mycket, tyvärr. Bättre att sälja isf att lämna det förfalla.
SVT Nyheter har flera artiklar om ödehus, de skriver i en artikel så här ”I facebookgruppen ”Övergivna platser” verkar det snarare vara de frusna ögonblicken och förfallet självt som fascinerar. Varje dag delas bilder från före detta hem där stövlarna står kvar i fartun, ytterkläderna hänger på sin spik och kaffekoppen står kvar på köksbordet. Som om den siste ägaren bara rest sig och gått för att aldrig återvända.”
Så var det i ett övergivna hus i Älvhyttan som vi besökte några gånger med Volvo Valpen. Det var fint att promenera i området och då tittade vi också in i huset. Jag skrev om det i en bloggartikel från maj 2018. Då finns tidningen kvar på matbordet från 1987.

Bilder ovanpå är från maj 2018. Tror att någon har tagit släde då den såg jag någonstans står.
Jag vet att detta hus står tomt då tomten och betesmark arrenderades och i huset fanns ingen intresse.
Ett annat hus som stod tomt var Hagalund, ett lite torp i närheten av Shreharhyttans ruin. Det ägs av Sveaskog och de sökte någon som ville hyra stället. Tror att det finns semesterboende nu i det. Kom ihåg att vi såg ett ödehus någon gång i Snöbergshult när vi åkte med valpen. Det finns flera ödehus i bygden tror jag, men i detta artikel finns bara de med jag vet om.
SVT har en artikel med fler bilder från olika ödehus i Sverige, intressant att titta på. Titta HÄR. Och jag hittade en hemsida med flera övergivnaplatser och byggnader (per län), tror att den inte är aktuellt nu, sista jag såg var från 2015, men några bilder är intressanta, klicka HÄR.

Ljusare

Så bra att det blir ljusare för varje dag. Med en icke-vinter längtar jag efter våren och då behövs mer tid för att hinna med allt.

I torsdags när vi åkte hem från Karlskoga ringde Erik till oss. Det var första gången att vi lyckades med ta emot ett samtal i bilen. Mobilen är med i navigationen och då kan jag inte ta det på mobilen själv. Erik ringde då det föll ett träd över tavlan vid Skrekarhyttans ruin. Vi åkte just förbi och svängde av vägen för att kolla. Svårt jobb, trädet hängde på tavlan. Vi kom överens med Erik att ta det nästa dag, i fredags. När vi då kom dit hade någon dragit trädet åt sidan och blev jobbet lite enklare. Jag la bilder på Facebook och frågade vem gjorde det där. Det var Magnus som åkte förbi med sin traktor. Snäll av honom! Jobbet tog drygt en timme och vädret var bra. Det var varmt, inget regn och ingen vind. Erik bjöd in oss till en fika på lördags. Det var roligt att vara tillsammans och prata om allt som hände under vintern. Erik visade oss sin trädgård. Han började med att odla sina egna grönsaker. Vi fick potatis med. I våren gav jag de en squash och pumpa-planta och det gick jättebra med de två. De fick många frukter, jag fick bara några. Detta år ska jag jobba lite mer med min trädgård och växthus.
I söndags skulle vi träffas två vänner från Holland vid Rusakulan. Prognosen var att det skulle bli sol och fint väder. Det blev inte så, det fanns sol men det var kallt och vinden var kraftigt. Våra vänner åkte fel och de var tre kvart försenat. Då hade vi redan åkt från Rusakulan, för kallt och för många människor. Med två bilar åkte vi till Blankhult, fikade och tog en promenad. Det var roligt att träffas. De har ett hus i Tybble, just under Örebro.  Vi kände inte till varandra i Holland men de läste min Holländska blogg och åkte någon gång hit för att de fanns i närheten. Då blev vi vänner.  Jag träffar rätt många Holländare som läser min blogg, ofta vet de mer om mig än jag kommer ihåg själv. Det är inte så roligt. Men många Holländare är intresserat i Sverige, tycker om landet, folket och naturen.
Idag tog jag en bild från vårt hus när jag stod på vägen till Eriksdal. Tyckte att det var fint!

En vinterdag!

Jo, nu imorse fanns det snö! Och minusgrader, inte så mycket men det kändes lite som vinter. Bara en dag om jag ska tro på prognoserna men vi njöt lite av det. Sverker var nöjd och rullade flera gånger i snön.
Idag har vi lite fest, det är 45 år sedan att Hans och jag träffades för första gången. Det var på en skolutflykt, två klasser som åkte tillsammans. Kanske var det ”klick” då efter tre veckor blev vi ett par…. Bodde inte tillsammans än, det blev drygt två år senare.
Igår fotode jag en kattuggla i skymningen. Tänkte på den kattuggla-ungen jag hjälpte i somras (jag var någon slags ugglemamma). Var det den? Han/hon var inte rädd för mig, bara satt och tittade på mig.