Historia Övre Dalkarlshyttan

20131031-084710.jpg
På tomten har vi en skyld med ett nummer: 19. Numret hänvisar till en beskrivning i en bok om Gruvstigar från Vikers Hembygdsföreningen.

I del 3 ”Gruvstigar 3” finns Övre Dalkarlshyttan med. Alla åren vi har bott här i huset skötte vi skylten men inga har någonstans besökt vår tomt och tittat på skylten. Jag skriver här nedan texten i Gruvstigar boken. (texten kopierades från Vikers hembygdsföreningen).

19. Övre Dalkarlshyttan
Gården är en av byns få bergsmansgårder. Den var från 1763 till ca. 1880 i samma släkts ägo. Under den tiden fick gården uppleva både uppsving och fall.dalkarlshyttan-2

Anders Johansson gifte sig till gården 1763. Sonen Johan Andersson övertog den och byggde upp en förmögenhet. I hans bouppteckning radas upp en massa djur, fodringar, järn och 64 riksdaler silver. Alltsom allt 48.079 riksdaler.

Sonen Lars (Johansson) Jansson blev ägare till gården 1823.

Han blev sexman och tjänstgjorde i ca. 40 år till bergstinget upphörde. Han hade dels genom arv, stor sparsamhet, lyckade gruvspekulationer och krogrörelse förvärvat en ansenlig förmögenhet av 500.400 riksdaler banco. Lämnade efter sig bl.a. ett skrin med 80.000 riksdaler kontant och en matservis för 144 personer.

Han skall ha uppfört en vacker gård med tvåvånings stugbyggnad, gjort en rak vacker väg ner mot övergruvfogdebostället (Gamla Herrgården).

Lars Jansson var mycket sparsam (snål) och räknade ut att det kostade 12 riksdaler om året att ha katt. Så han höll sig med råttfällor istället.

Hans näsa för affärer var god. Gruvbolaget behövde timmer till gruvorna och gubben hade begärt 800 riksdaler – ett alldeles för högt pris. Disponenten blev snart i stort behov av virket då inget annat gick att få fram p.g.a. ”menföre” (det regnade). Han erbjöd nu den tidigare summan, men då ville gubben ha 1000 riksdaler. En vecka senare kom disponenten och ville ge den summan. ”Nej tack” sa gubben ”Nu är priset 1500 riksdaler”. Regnvädret pågick och disponenten kom åter och bjöd 1500. ”Ja tackar för anbudet men nu vill jag ha 2000” blev svaret. På så sätt ökade gubben 500 riksdaler varje gång de inte tog honom på orden. Sista gången begärde han 4500. ”Huru länge står ni vid ord?” frågade disponenten.  ”Jo, till klockar slår 12 idag” svarade gubben. Förmiddag gick – klockan blev 5 minuter i. Disponenten räckte gubben handen och han fick sina 4500 riksdaler.

Vid ett tillfälle bad sockenmännen honom skänka församlingen en vacker likvagn men han svarade ”Den sparade styfvern blir alltid nyttig, den som aldrig spar styfvern får aldrig skillingen full”.

Sonen Per Larsson blev bergsbruksidkare och fortsatte bruka gården. Han inredde Dalkarlsbergs första handel i den västra flygeln. Han ämnade också dra ett stickspår från järnvägen in till sin gård – det syns som en upphöjd bank genom skogen mot Västra Berget. Den används senare som vallgata. (bilden från Handelsbod är från 2009).

Per Larsson anlade en stor fin trädgård med nästan alla trädslag, även en sällsynt småbladig alm(Ullmus Carpinifolia).

En hel del torp låg under hans hemman: Berget, Gatan, Varma Bad, Kolbrännartorp, Grytsjölund, Lustigkrog och Kärnagården.

Det sägs att Per Larsson skall ha haft ett rum tapetserat med sedlar.

Han var gift med en vacker 25 år yngre kvinna som kallades ”Gullhönan på Dalkarlshyttan”. Hon var enligt elaka rykten generös mot manfolk.

Efter Pers död 1874 så gifte hon om sig med en sjöman och pengarna började rulla. Förmögenheten minskade snabbt och bolaget köpte troligen gården som så många andra.

Huset flyttades till Gyttorp i början av 1900-talet och blev där kallad Dalgården.

I 1900-talets början var det fortfarande affär här på gården.

Hit upp hade man söndagsskoleutflykter på 1920-talet. Man åt matsäcken under den gamla och av åska kluvna eken. ”Det var så härligt att leka bland trädgårdens alla träd”.

Förr fanns en träladugård, som revs. Resterna finns kvar av en ”gråsuggeladugård” vid skogskanten mellan flyglarna.

Glädjande nog har gården nu åter blivit en åretruntbostad (1989).

Så det var texten från Hembygdsföreningen. Intressant, många träd finns kvar bl.a. den sällsynta småbladiga almen! Vi köpte huset i maj 2006 då blev det semesterhus igen men i juli 2007 blev det åretruntbostad till oss!

Annonser

Ger kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.