Kategoriarkiv: nyheter

Många regler!

Sveaskog har börjat med att avverka skogen runt i Dalkarlsberg och Älvhyttan. Förre veckan jobbade de dygnet runt. En stor del vid vägen till Älvhyttan är borta. Först var marken frusen men nu tinar det upp och blir blött. Tyvärr blir det djupa spår både i skogen och på vägen. I vårt område togs bort en del skog på vänster sidan av Henrik och djupare in i skogen. Jag kollade lite och såg att drygt 20 meter skog fanns kvar från vår tomtgräns. Fattade inte varför de inte tog denna del, grannarna var fullvuxna och till och med var några dåliga. Därför ringde jag till Nils Nygren som är Sveaskogs områdesansvarig. Han ringde tillbaka och åkte till mig på en gång då han fanns i närheten. Jag visade honom delen som fanns kvar. Han fattade inte heller varför denna del inte var med i avverkningen. Men nu fanns det inte så mycket att göra då de inte får avverka vilken del som helst. De ska få tillstånd från Skogsstyrelsen för avverkningen och det tar minst sex veckor. Och i tillståndet finns tydligt med vad de får ta. Om det är mest grannar får de inte ta björkarna. De ska stå kvar. Nils berättade lite mer om reglerna och jag blev förvånad hur komplex det var. Inte som jag tänkte. Jag kontaktade Sveaskog då jag tänkte att de kunde ta delen vid tomtgränsen nu. De fanns i området. Men så blir det inte. Om ett-två år ska de ta skogen bakom huset och då kan de ta resten vid tomtgränsen. Det är ingen bråttom alls men det skulle bli fint med lite mer ljus på höger sidan.

Första snö

Prognosen var rätt, det började snöa imorse (se bilden ovan). Inte så farligt än men i eftermiddagen snöade det på riktigt. Blött snö och omkring sju centimeter tjock. Sverker var helt glad, han gillar snö. När vi hämtar posten i eftermiddagen vill han ofta hem men nu ville han gå lite längre. Han sprang och rullade sig i snön. Jo, en glad hund blev det!

Hönsen är flyttat nu till sitt nya hem. Det var jobbigt att flytta de. Jag släckte lampan i hönshuset och hoppades att de skulle sova. Men så var det inte. Vi måste fånga in de och de skrek höga. Men vi lyckades. Nu ska de vana sig med huset och att jag kommer in i huset varje gång när de ska få mat. I gamla huset var det möjligt att gå till andra delen av huset, här finns ingen möjlighet att fly. Jag tar det mycket lugnt och pratar med dem. Det blir bättre under tiden.

Pepparkakor och vin

Nu med hösten blir det dags för pepparkakor. Trots att jag provade några år sedan att baka de själv och på slutet tänkte att det var enklare att köpa dem, försökte jag en gång till i helgen. Hittade ett recept från ICA som verkade bra och enkelt. Antalet var lite mycket, 125 styck. Men jag gjorde degen och ställde det i kylskåpet. Nästa dag tog jag fram degen och försökte att kavla ut och sätta det i olika formen bl.a. har jag en älg. Det gick inte så bra, allt fastnade på kaveln och jag blev irriterad. Bakade de som fanns kvar och de smakade bra men formen var dåligt. Då läste jag att det var lättast att använda dubbla bakplåtspapper där man låter det understa följa med kakorna in i ugnen och därmed slipper man allt lirkande med stekspadar och paletter för att få kakorna oskadade från bakbord till plåt. Och det var sant. Jag formar kakorna med fingrarna så blir de tunna, trycker de platta mellan de bakplåtspapperna. Fick minst 150 kakor, bakade varje dag en del. Gick bra men jag tvekar om jag ska göra om, kanske köper jag dem.
Denna veckan blev alla tre hinkar med druvor färdig med jäsningen. Det blev lite problem då för att ta ut alla druvor och sila vinet måste vi ha en hink till. Alla tre som vi har stod fyllda med vindruvor. Jag frågade Mona om hon hade en hink kvar för att låna en kort tid. Hon kom med tre hinkar, ingen vinbryggnings-hinkar men stora hinkar hon använde till frukt. En var riktigt stor, 20 liter kanske. Den använde vi för att tömma en hink och så fick vi alla i en ny hink, silat och klart för att få jässtopp. Om drygt en vecka kan vi fylla påsarna och flaskorna med vårt första vin från druvor. Nyfiken hur det smakar, hoppas att det blir bra.
Mot möss i våra bilar köpte vi två musskrämmor. Trots att det sägs att de inte fungerar fick vi bort mössen från bilarna. Jag var rädd att skrämmorna skulle påverka hönsen men hönsen inte bryr sig. De beter sig som vanliga. Till och med har vi monterat två LED lampor med rörelsevakt som lyser när något eller någon når bilarna.

Jävla möss!

Igår tänkte vi att åka med C70. Bilen ska säljas på våren (det är bäst tid för att sälja en cab!) och för att hålla den igång ska vi åka minst en gång i veckan med den. Och vädret var bra så taket kunde vi ta ner. Innan vi åkte öppnade vi bakluckan då vi ville ta med återvinningsgrejer. Hans såg direkt att det fanns mössbajs på mattan. Vi tog ut allt och dammsugare bakluckan. Det fanns flera spår av möss. Då öppnade Hans motorhuvud och tog bort luftfiltret. Här hittade verkstan två gånger ett musbo eller (kanske) ett råttbo. Och jo, det fanns många löv under filtret och det luktade kiss. En hink med löv blev det! Det var bra att vi kollade den. Vi rensade allt ut och städade bilen. Möss får man ofta om man har höns. Jag tar bort all mat innan kvällen men trots det finns det alltid möss. Efter vår städning åkte vi till Pershyttan. Gick ett stort streck med Sverker. När vi åkte tillbaka blev det molnigt och då fick vi både en ”Carpe Diem” känsla. Bra att vi åkte! När vi var hemma fick vi Torbjörn och Dolly på besök. Vi tog ett fikat. De berättade om Lars som fick en riktig hemsk olycka i Karlskoga. Någon körde på honom när han just ville svänga till höger. Han fick grön ljus, den andra bil körde genom rött, kom från rakt fram och körde fort in i sin bil. Han bröt rätt mycket, tror både ben och en arm. Riktig hemskt! Det hände i början av oktober och upp till nu fanns han på USÖ. I kväll gick jag till Gun för att lämna ett kort och säga att vi gärna hjälper till med vad som helst om hon behöver hjälp. Bara att höra av sig! Vi är nästan grannar, om jag går genom fältet är det inte långt till dem. Det gick bra med Lasse och han höll upp humöret. Bra och beundransvärd att han är så positivt. Hoppas allt blir bra med honom.

Fest efter jobb

I tisdags hade Hans och jag lite fest. Då hade vi bott fyrtiotvå år tillsammans, sexton år som sambo och tjugosex år som gifta par. Vi tänkte att äta någon slag Kinesiskt fondue vid vedspisen. Det är alltid mysigt och smakar gott. Men i morgonen ringde Erik, ledare från Hyttgruppen. De tänkte att lägga gräset sent i eftermiddagen då det skulle bli regn i onsdags. Passade oss inte så bra men vi kom på att byta till bröd, ost och lax som kan ätas på kvällen. Sekt till och då blev det till och med festligt.
Idag skulle våra nya dubbdäck levereras. Jag jobbade ute vid vägen upp för att hålla koll. Transportföretaget ringde då de glömde att ta med våra däck. Nu blir det på måndags. Vi behöver de inte än, hoppas att det tar några veckor till innan det blir snö. Det finns snö redan helt upp i Sverige men här fick vi bara nattfrost. Och det var bra då blir det slut med älgflugorna!

Väg 243

Flera år åkte jag vägen Karlskoga-Gyttorp, 243, till bussplatsen eller jobbet. Jag tyckte om vägen under sen våren och sommaren, vintern och hösten var det ofta andra tänker. Jag åkte vägen från Vikers kyrka till Gyttorp så bara en lite sträck. I denna sträck finns 45 kurvor, några lite svårare att köra, några lätta. Nu finns det en undersökning från SVT Nyheter om farliga kurvor på vägarna i Sverige. Väg 243 är med om man kollar i artikeln de vägarna i Örebro län. De skriver så här: ”Det finns 22 kurvor med friktionsproblem inom den analyserade sträckan på den här vägen. Det passerar 2824 bilar per dygn på den analyserade sträckan, i genomsnitt. Det har skett 15 olyckor inom den analyserade sträckan på den här vägen de senaste fem åren.” Sträckan de kollade är från Åtorp till Nora/Gyttorp. Jag blev förvånat över fakta att de farliga kurvorna fanns mest från Åtorp till Degerfors och Karlskoga till Älvhyttan. Sista sträckan åker vi rätt ofta när vi handlar. Och jo, det finns en kurva där vägen går ner och då är vi försiktiga och saknar ner. Men att det fanns så många är inget jag upptäckte. Säkert är att denna väg inte är så roligt att åka under vintern. Och en farlig kurva finns just vid Älvhyttan, den känner igen. Men i sträckan som jag åkte finns inga farliga kurvor, vilket jag tycker är lite konstigt. Det finns många kurvor men ofta saknar men ner och därför är de inte med. Man vet att det inte går att hålla farten.
En gång bjöd jag in kolleger från SEB till grillning i grillkåtan. En tänkte att det var hemskt att åka till vårt hus. Det var väg243 han tyckte att det var farligt. Så många kurvor och så nära sjön. Han frågade mig hur jag orkade att åka vägen varje dag. Mitt svar var att det inte fanns något enkelt alternativ. Man kan åka över Born men det tar mycket tid och vägen är inte bra alls.
Undersökningen hittar du HÄR. Då ska man bladdra ner och senare väl Örebro län och då får man de vägarna i länet som var med i undersökningen.

Hyttgruppen

Idag var jag med I hyttgruppen. Hans är vanligtvis med men han inte kunde i dag. Han har mycket besvär av sin älgfluga-allergi. Många ömmande bölder har han på ryggen och om han bits igen då infekteras alla gamla igen. Och hyttgruppen skulle lägga gräs idag. Då är ett jobb som krävs att man är med fler. Vi var med fyra: Erik, Bo, Lennart och jag. Lennart och jag höll på med att sprida ut gräset, Erik och Bo krattades marken. Det var lite tungt ibland att lyfta gräset från släpvagnen. Men allt gick bra. Jag ringde Hans för att åka till oss med fyrhjuling då han fick köra släpvagn upp till vägen. Det går bra om det tar en kort stund och han skyddar sig mot älgflugor. Det var väl roligt att vara med någon gång för mig.
I måndags var vädret bra och vi promenad en stor streck vid Källarhalsen, golfbanan. Här finns en etapp av Bergslagsleden som är fint att ta. Vi gick bara en del förstås och tog samma väg tillbaka efter drygt 6 kilometer, totalt blev det 13 kilometer vi promenerade. Under vandringen såg vi en tjäder som hoppa ut ur ett träd och gick runt med sin kluckande sång. Jag ville filma den men var rädd att den skulle attackera mig. Filmen blev för otydligt då jag stod för långt bort. Naturen är mycket vackert där men stora vägen till Örebro hörs och då blir det lite som att promenadera i Nederländerna. Det finns ingen tysthet i det där landet.
Förre veckan plockade vi druvor hos Allan och Mona. De har ett fint växthus och på väggen och taket växer vindruvor. De hann inte att plocka dem därför fick vi möjligheten att ta druvorna. Drygt två dagar plockade vi och när de var rensat blev det drygt trettio kilo och tre hinkar med vin på jäsning. Tar några veckor och lite jobb till men då blir det fint! Hoppas jag, förstås efter alla tid vi lade på det!