Kategoriarkiv: Geen categorie

Magnustorp avverkas

I dag rastade vi Sverker och gick till Magnustorp. Då vi såg igår att de håller på med avverka området. Magnustorp är skogsområdet som finns mittemot Stefan Skoglunds hus. Det pågår för fullt och det fanns mycket högar av ved redan nu.

 

Farbror Kalle

Igår skrev jag på min holländska blogg om släktförhållanden i Sverige. Bland annat om farfar och morfar. I namnet som används finns klart vilken förhållande man har med personen. Farfar är far till farsan och morfar är morsans far. I många språk är det inte så där. Då finns inte med om det är mors far eller fars far. På engelska ”uncle” visas inte om det är från mors eller fars sida. Med nederländska språket är det likadant som på engelska: ”opa” visas inte från vilken sida. Därför skrev jag lite om hur det går till på svenska, lite roligt tycker jag. Men med översättningen av Donald Duck till svenskas Kalle Anka gick det fel. Kalles brorsöner kallar Kalle ”farbror Kalle” men de är söner till Kalles syster Dumbella (Bella) och faktiskt ska de kalla Kalle ”morbror”. Undrade mig rätt länge hur det gick till och nu under sommaren läste jag svaret i Kalle Anka( jag läste om några gamla tidningar)! Sitt släktträd hittar du HÄR.

dd-slakt

copyright Kalle Anka nr 15 2010

2018

Jo, som varje år en lite tillbakablick! Jag börjar med några bilder från 2018 (klick på bilden för att förstora).

Ett år som var mycket varmt och torrt. Ibland var det för varmt för att promenera en stor streck. Hotet om dricksvattenbrist och skogsbrand fanns under hela sommarn. Det var fint förstås, många möjligheter att simma, men jag längtade efter lite regn, då luktar det så fint och svalnar temperaturen. Soldäcket vi byggde året innan användes rätt ofta, faktiskt jämt under sommaren. Vi ställde en tält på däcket så att det var möjligt att sitta i skuggan. Senaste nytt om vattennivån är att det är för lågt fortfarande.
Med mina höns hände rätt mycket. Vi hämtade en ny tupp, Viggo, som alla tjejer tycker om. En av hönsen fick sju ungar, alla sju ägg blev kyckling, lite speciellt. Två gånger körde jag min äggkläckningsmaskin, sålde alla ungar. Alla var friska så ingen att avliva, det var väl bra. De sju som fanns i hönshuset blev vilda och sov i rhododendronen, ute i trädgården. Jag sålde fem av dem, tre trupper och två hönor, två hönor behöll jag själv. Så nu har jag tolv hönor och en tupp. Och inga ägg, de slutade med att värpa två månader sedan, de vilar nu. Hoppas att de börjar  inom kort, köpeägg smaker inte så bra alls!
Vi jobbade lite med huset. En vägg togs bort och så fick vi mer ljus och mer utrymme. Vi målade handelsboden. Det tog lite tid då under en lång period var det för varmt att måla. Men just innan det blev höst fick vi möjligheten. Tog tre dagar, vi målade bara framsidan vid soldäcket.
Angående hälsan blev det inget bra år. Hans fick problem med sina tarmfickor, divertikulit kallas det, tre gånger var han sjuk på riktigt. En gång sov han över på Lindesbergs lasarett. Undersökning visade att det är något som inte kan behandlas. Han ska hålla koll på sin mat och sina tarmar. Fick inget problem mer efter augusti. Sverker fick otur med sin hälsa. Först i slut av juli då en stor lösgående, agressiv hund attackerade honom och han fick ett djupt sår på halsen. Tog drygt en månad innan han var sigsjälv igen. Och i början av oktober när han jagade en av Henriks katter fick han en klokapselbrott på sin vänstra tass. Det tog drygt sex veckor och nu får han elastisk på sina tassar när vi går ute. Sina sporrar sitter lite för långt från sina tassar och då kan det sätta något mellan tassen och sporren och då bryter klokapseln. Inte fint men det går inte att operera bort sa vetten. Och då lilla jag. Jag fick höra att det fanns en tumör i mitt högra bröst med möjligheten att utveckla sig till cancer. Det opererades bort i början av november och idag känns det att det har läkt. Tog drygt sex veckor. Analysen av borttagen vävnad visade inga cancerceller, så jag är klar med behandlingen. Och så fick jag möjligheten att erfara Svenska sjukvården och jag tycker att det är fint. Hänsynsfulla, kompetenta, snabba och snälla människor. Men att hålla sig frisk det är bäst!
GOD FORTSÄTTNING.

Lugnt med jul

Denna jul tar vi det lugnt. Ingen sparktur eller längdskidåkning. Hans fick sitt knä blesserad och jag har ont i armen. Det är Sverker som fick inget problem alls, så det blir några promenader med honom.
Som julmat köpte vi, som varje år, tre kallrökt laxsidor hos Lidl (det var först två vi köpte senare en till!). De smaker jättefina och det finns så många maträtter att laga med dem. Vi äter de som förrätt med asperge, salad och ägg;  i smördeg med ost och grädde; med spagetti, basilika och grädde; på toast eller som röra. Det finns till och med fler sätt att tillaga de men dessa tycker vi mest om och är enkla att laga. Inget omfattande julbord men det räcker för oss.

Sjuttio år sedan

Igår fanns det ett inlägg på Facebook. Det fanns på Örebro Arkivcenters sida. Det var sjuttio år sedan att gruvverksamheten i Dalkarlsberg upphörde. De ville på minna om det. De skrev så här (citat):
Idag den 15 september är det exakt 70 år sedan brytningen vid en av Örebro läns viktigaste gruvfält upphörde efter en sannolikt över 700-årig gruvdrift. Dalkarlsbergs gruvor var under lång tid länets viktigaste gruvfält och dess högprocentiga järnmalm smältes inte bara i Nora bergslag hyttor utan även i Närke och Karlskoga bergslag. Under 1800-talets senare del hade dock Stribergs gruvfält övertagit denna plats och från 1934 tillhörde Dalkarlsbergs gruvor även Stribergs Grufve AB.
Beslutet om nedläggning togs vid Stribergs Grufve AB:s styrelsemöte den 27 maj 1948. Huvudanledningen angavs vara att brytningen gått med avsevärd förlust under flera år, men egentligen var det nog bristen på underjordsarbetare som avgjorde att man till slut fattade detta beslut. Speciellt efter andra världskriget hade det varit omöjligt att anskaffa ny arbetskraft. Dalkarlsbergs gruvor var ökända för sina trånga och förtimrade orter och schakt kombinerat med ett ovanligt starkt vattenflöde som ledde till smutsiga och hala gångvägar. Med andra ord var »gruvan särskilt olustig som arbetsplats«, som Stribergs Grufve AB:s disponent Åke Bergendahl uttryckte det i sin verksamhetsberättelse. Dessutom hade malmarean snabbt minskat ju djupare man kom med brytningen, och utförda diamantborrningar ner till 680 meter visade inte på större fyndigheter på än djupare nivåer. De kända kvarvarande malmtillgångarna bedömdes inte vara större än 433.000 ton.
Stora och kostsamma investeringar hade dock gjorts vid gruvfältet bara några år tidigare. Ett nytt uppfordringsschakt (Bäckaskogsschaktet eller Malms schakt) hade slutförts 1942–1943 till en kostnad uppgående till 519.525 kronor och en ny slamdamm (Gördammen) hade anlagts 1940–1941 till en kostnad uppgående till 136.906 kronor. Dessutom slutfördes en ny skrapnings- och sovringsanläggning 1945 till en kostnad av 13.476 kronor
Efter att beslutet om nedläggning hade meddelats de knappt 60-talet gruvarbetarna vid Dalkarlsberg ställdes krav från gruvfackets avdelning att någon ersättningsindustri kunde förmås till att förläggas till orten och att de arbetare som var villiga skulle beredas arbete vid Stribergs gruvfält. Den 19 augusti hölls ett möte med det lokala gruvfackets styrelse, Vikers kommunalnämnds ordförande Johan Lindén, landshövding Karl Johan Olsson och representanter från Länsarbetsnämnden, AB Bofors (som var Stribergs Grufve AB:s störste delägare) och gruvbolagets ledning. Gruvfacket krävde då åter att en ersättningsindustri skulle förläggas till Dalkarlsberg, där lokaler redan fanns och där arbetarna också hade sina bostäder. Uppenbarligen var få av arbetarna beredda att nappa på erbjudandet att bussas gratis till arbete vid Stribergs gruvor. Landshövdingen var dock tveksam till att en så stor industri, som skulle kunna anställa samtliga 60-talet arbetare, skulle kunna lockas till orten. För att försöka locka arbetarna att kunna tänka sig att arbeta i Striberg bestämdes att en studieresa till Striberg skulle anordnas.
Onsdagen den 15 september 1948 nedlades gruvdriften under jord. Då hade man sedan 1784 utvunnit drygt 2,8 miljoner ton järnmalm ur Dalkarlsbergs gruvor. Den sista tiden hade arbetet bedrivits i tvåskift. Vid anrikningsverket nedlades driften den 18 september. Gruvan började vattenfyllas den 7 december 1948 och redan efter ett par månader hade vattnet nått 430-metersnivån.
I början av 1949 var endast sex arbetare arbetslösa av de 59 som varit anställda vid gruvans nedläggande. 17 var fortsatt anställda av Stribergs Grufve AB, dels som skogsarbetare och dels några som trots allt börjat arbeta vid Striberg. Resten hade fått jobb hos bland annat Vägförvaltningen, Nitroglycerin AB i Gyttorp och AB Bofors.

Mycket speciellt tyckte jag. Det fanns flera bilder med i inlägget men de ska man kolla själv då jag inte vet hur det blir med tillstånd m.m. Alla som har en Facebook id kan titta på sidan, klicka HÄR. Det är Håkan Henriksson som har mycket kunskap om Viker. Han skapade till och med viker.net. På den sidan kan man hitta mycket om Viker i förre tiden.

Vad blir det?

Det är lite otydligt nu, blir det vår eller stannar vintern kvar?
I onsdags åkte vi till Karlskoga för att handla. Vi åkte vägen från kyrkan till Karlskoga, inte från Älvhyttan. Det finns så mycket is på grusvägarna att det är svårt att åka. Man ska hålla sig i spåret, om man inte gör då blir risken stor att åka i diken. Så vi åkte stora vägen, det blev fem kilometer till men ingen dike-åkning! Vi handlar ofta vatten och lättöl hos Lidl. Nu har de en kampanj för att spara bonusmärken till knivar. Jättefina knivar som man får köpa mycket billigare. Jag köpte redan en kockkniv, en brödkniv och en kökskniv.


I torsdags åkte vi till Besikta i Nora för att besikta vår Volvo C70. En snäll och duktig tjej kollade bilen och det fick godkänd, fint!
Idag rastade vi hunden och gick en stor streck. Vi gick till Hovmanstorpasjön. Vägen var avstängd för trafik pga tjällskador. Vägen var väldigt lerigt och vi måste bada Sverker efteråt för att slippa alla grusdamm i huset. Varje år får vi samma problem men då vet man att det blir bättre efter några dagar. Nu talas prognoserna om att kylan kommer tillbaka nästa veckan. Så blir vi aldrig av med de leriga vägarna.
På söndags ska jag åka till någon som trimma honom då blir han schnauzer igen och slippar vi mycket smuts. Han tycker inte om det men är modig.