Författararkiv: marja wagemans

Om marja wagemans

Een hollandse dame die geniet van haar leven in Zweden. En holländsk tjej som upplever stor nöje med sitt liv i Sverige.

Årlig utflykt

I torsdag blev det dags för Hyttgruppens årlig utflykt. Varje år åker de från Hyttgruppen som vill vara med, till en hytta i närheten (ofta max 10 mil). Detta år åkte vi till Långbanshytta, i närheten från Filipstad. Lite fika innan och då blev det en guidad tur. Efteråt blev det för alla andra en god bit mat i Anna Karolinas Kök. Med det där var vi inte med då Hans sin tarminfektion kräver att vi vet exakt vad han får i sig.
Vi åkte efteråt till Bergslagskanalen. Först köpte vi picknick-grejer i Filipstad. Då åkte vi vägen till Asphyttan. Apshyttansluss var första slussen vi parkerade bilen och tog med alla picknickgrejer. Det kom en båt som passerade slussen. Vattnet gick upp åtta meter! Två slussmästaren jobbade med slussen. Vi pratade lite kort med dem. Senare åkte vi till Bjurbäckens slussar. Här går man upp tolv meter men i tre steg. Vi tittade lite omkring och promenerade med Sverker. Då åkte vi till Karlskoga och senare hem. fin dag blev det!
Nedan Bjurbäckens slussar tagit från Bjurbäckens kanal.

Annonser

En gång till!

Jo, idag åkte vi igen till Malmlången. Kanoten var med, och seglen som vi köpte till. Vi hittade kvittot från kanot, köptes 6 mars 1989 (innan det var slut med DDR) och det kostade 1400 gulden, gammal Holländsk mynt förstås, innan EURO. Det håller fortfarande, bra köp faktiskt!

En gammal DDR grej

I fredags åkte vi till Malmlången. Det finns en fin sand strand men det fanns till och med många, många myror på stranden. Så många att vi slutade åka dit då för att ta det lite lugnt måste vi ställa stolarna i vatten och hålla Sverker på knän. Men någon berättade mig att myrorna hade flyttat så det var bra att kolla. Hans kom på att ta med vår kanot. Det är en som sitter i två stora tygsäckar och den ska man sätta ihop till en stor två persons kanot. Vi köpte den i Holland på en vattensport mässa i 1987 eller 1988. Den är tillverkad i DDR. Efter drygt ett timme jobb fick vi den helt klart, två gånger måste vi bygga upp den då vi gjorde något fel i början. Men då blev det att åka och ligga mitt på sjön i solen! När vi skulle åka tillbaka orkade vi inte att ta ner kanoten så vi la den på Volvo Valpen och åkte hem.

 

Lite bättre

Som jag skrev i söndags blev både mina gubbar skadade. Hans fick tillbaka sin tarminflammation och Sverker blev attackerad av en stor polarhund. Både är lite bättre nu. Hans äter bara flyttande mat som soppa, fil, keso och äpplemos. Smärtan minskar och nu hoppas jag att det fortsätter att minska. Då kan de från sjukhuset planera in en kamera undersökning och vet vi mer om problemet.
Sverker mår till och med lite bättre. Vetten tog bort dräneringen i onsdags, såret var lite bättre,  och nu ska vi spola såret och fortsätta med antibiotikum och smärtstillande. Det kliar rätt mycket så han ska ha en krage på sig hela tiden, inte roligt nu med den värmen. Om vi rastar honom tar jag av kragen och sätter en duk om sin hals. Det är fint att det läkas!
Idag fick jag in min polisanmälan. Det blir någon gång en utredning. Ska se hur det blir. Tjejen som äger den attackerande hunden tycker att det var vår dvärgschnauzer som startade det hela. Löjligt påstående, då Sverker och jag inte såg hunden innan den kom rusade till oss och attackerade Sverker. Hunden var till och med fyra gånger större, inte så bra att utmana om man är en lite hund. Hon skrev till och med att om hennes hund ville attackera vår att han hade skadat den mycket mer. Och det tror jag med, hunden kunde ha bitit ihjäl Sverker. Att det inte hände var kanske att det var jag som skrek så högt jag kunde och försökte att få bort den från Sverker. Jag kan inte förstå att någon lämnar en så stor hund utan tillsyn, tänk att det kom ett barn springande förbi …. Men nog nu om det, vi väntar hur det blir.
I tisdags var jag med på en aktivitet vid Skrekarhyttans Ruin. Själv trodde jag att vi skulle ta rundslingan som vi just uppdaterade. Men det blev inte så. Erik tänkte att jag skulle ta rundslingan med barnen och att han skulle ta en lite sväng i området med de vuxna. Det kom inga barn (bättre att leka på stranden med värmen) och jag åkte hem efter en timme.
Tror att det finns ett ungt lodjur i området, såg det två gånger nu på fältet mellan smalabanan och vägen till Pelle och Thomas.  Jättevackra djur, men inte så bra för mina höns. De sju ungar som är två månader gamla nu, sover ute i rhododendronen. Så länge det blir inget regn är det inget problem men jag undrar hur de gör när det regnar. De andra sitter i hönshuset och det stänger jag under natten, till och med finns det EL-stängsel. Så de inte kan gå in under natten. Det blir regn imorgon och på söndags, till och med under natten. Förhoppningsvis lär de sig att det är bättre att sitta i hönshuset.

 

Jobbig helg

För hålla koll på situationen gjorde jag en logbok, HÄR.

 

Denna helg är inte alls bra. Både Sverker och Hans mår dåliga. Hans fick tillbaka buksmärtorna som han hade förre veckan. Och därför åkte han till Lindesbergs Lasarett både i lördags o i söndags. De tog prover och slutsats upp till nu blev att det finns någon inflammation kvar. Nu får han bara äta flyttande och läkaren återkommer till honom senare. De skulle ta en kameraundersökning och det är möjligt att de planerar den in nu lite tidigare. Han känner sig inte så riktigt dåligt men har ont.
Med Sverker blev något helt annat. Jag gick en promenad med honom kopplat i fredagskväll mellan 20.00 och 21.00, Hans var till sängs och jag tänkte att det var roligt att ta en sväng. Så blev det inte alls. På bron från vägen till vårt hus (o Pelle o Thomas som satt ute framför Thomas sitt hus och pratade) kom plötsligt en stor slädhund (Alaska Malamute eller Husky, tror jag) springande till oss. Den attackerade Sverker direkt och bet honom i näsan och munnen. Jag blev upprört och skrek. Då kom det någon kille med en ölburk i handen som ignorerade mig men jagade bort hunden. Jag blev jätteargt, killen kom från Benke o Helene men då såg jag inga mer. Inga mer kom och kollade vad hade hänt. Jag var chockad och gick snabbt iväg. La en varning på Facebook i gruppen ”Vi som bor i Viker” så att ingen annan skulle raka ut för samma.
På lördagsmorgon hann jag inte att kolla Sverker ordentligt en gång till då vi måste åka till Akuten med Hans. Men när vi kom tillbaka efter sjukhusbesöket var Sverker inte sig själv. Han hälsade inte och ville inte röra på sig. När jag satt halsbanden på honom skrek han. Då såg jag att det fanns ett stort, djupt sår vid halsen. Jag ringde veterinären men de skulle stänga för dagen så jag fick tid på söndag. Efter det åkte vi med bilder från såret till ägaren. Han tyckte att vi borde ha kommit till honom i fredags och att det var konstigt att vi inte upptäckte det tidigare. Han ställde inte upp direkt och tvekade om det var sant att sin hund gjorde det. Och sin hund var aldrig aggressivt och gick aldrig lös. Nu kl. 13.00 åker vi till Veterinären och jag hoppas att det blir bra med Sverker.
Uppdatering efter veterinärbesök:
Såret var djupt och infekterat. Det behövdes dränering och antibiotikum. Tre dagar ska vi spola såret och då åker till vetten för att ta bort dräneringen. Sverker söver nu, det tar på kraften förstås.
Räkning blev 3972 sek, medicin 209,50: 4 gånger Karlskoga 37 km o 2 gånger 5 timmar från två oroliga ägaren….
Ingen intresse alls från ägaren av den attackerande hunden varken från Helene o Benke!!!


Uppdatering 24 juli: igår gjorde jag en polisanmälan. Jag tycker att det är riktigt illa att vi hamnade i en så här besvärlig och tidskrävande situation och det är till och med värre för lilla killen. De som orsakade det visar ingen intresse eller medkänsla alls. De bryr sig inte. Att låta sina hundar (tre!) gå lösa utan tillsyn i en lite byn är helt idiotisk. Talade med en jurist och han tyckte att jag borde göra det.
Dagen efter ringde jag till Juridisk Rådgivning från Villaägaren. Han tyckte att det var rätt att jag gjorde en polisanmälan. Han tänkte att jag skulle informera ägaren till hunden om det och om skadestånd, det gör jag efter Vetten idag kl. 12.15. Då vet vi hur det står till med Sverker.

 

 

vattensnål

Det har inte regnat under flera veckor och på prognoserna visas inget regn i kommande veckan. Varje gång det finns med på prognoserna då försvinner det när dagen närmar sig. Tråkigt. Jag försöker vara sparsamt med vatten och sparar det på flera sätt. I diskbänken har jag en låda under kranen så vatten samlas ihop. Denna vatten är inte helt ren men det använder jag till jordstolpen från EL-stängslet till hönshuset. Jag vattnar marken omkring den med vatten så det funkar.
Under flera stuprör har vi tunnar för att samla ihop vatten. Det regnade 7 mm i lördags och då fick vi tre tunnor fullt med vatten. Det använder jag till plantorna. Jag vattnar bara plantorna i krukor och de i växthuset. Tvätten gör jag om jag har nog till en full tvättmaskin, undantag om det riktigt behöver (faktiskt gör jag så där alltid!). Som jag fick förre veckan när Hans måste stanna kvar i lasarettet. Då tvättade jag sin morgonrock. Till och med håller jag koll på vår borrad brun. Två gånger under dagen kollar jag tryck. Det sägs att grundvatten sänker, helt logiskt med denna värme och inget regn. Så det är viktigt att vara sparsamt och hålla koll på sin vatten.

Ingen tid!

Idag fanns det triathlon i Viker. De simmar i Älvhyttan och då blir det en cykeltur till Dalkarlsberg, efter det ska de springa en stor streck. Cykeltur gick förbi vår uppfart och jag tänkte att några skulle bli törstigt så halvvägs. Jag bär ner ett lite bord, två skyltar och flaggor, en stol, många plastmuggar och tre flaskor vatten. Meningen var att erbjuda de som cyklade förbi vatten. Lite som i Tour de France. Vår granne Björn var funktionär, han måste visa de vägen, de skulle inte svänga av men cykla rakt fram. Så stod vi mittemot varandra, han med sin uppgift att visa de vägen och jag med min vatten. Trots att vi inte talade med varandra under en långt tid, blev det trevligt nu. Vi talade drygt en halv timme om olika saker som berörde oss. Då kom sista och blev det dags att sluta. Det var bara två barn som ville få vatten, de var i slut av triathlonen. Många hann inte att ta vatten, de ville vinna!