Månadsarkiv: februari 2020

Tröttnar av stormen

I går blev det tredje gången att en grantopp bröt och föll på marken. Igen just bakom grillkåtan. Det blåser så mycket nuförtiden att de granarna inte kan stå emot längre. Och varje gång ska vi städa efter stormen. Hans ska såga ner allt, jag ska ta bort alla grenar och krattar så att det blir snyggt. Mycket kaminved förstås, men det har vi gott om. Som tur fick vi ingen allvarliga skada än.
Idag fick vi såga ner andra delen av granar som tappade sin topp. Annars skulle det falla ner med nästa storm och kanske på vår grillkåta. Så andra dagen att vi jobbade i trädgården med en gran och kaminved. Nej, det räcker tror jag!
DSCN2514

Lyx trots jag bor på landet

I söndags beställde jag några artiklar på apotea.se. Något till Sverker och kosttillskott till mig själv, mot artros. I måndagskväll fick jag ett mejl att de packade ihop allt och att det överlämnas till transportören. Som transportör vällde jag Early Bird, det är ett tidningsbud som lämnar paket i brevlådan tidigt på morgonen. Om det inte passar då ställer de det vid dörren. Det där är något jag är lite tveksamt om, då vi har en grind halvvägs på vägen på början av vår tomt. Det är mot viltsvin men då kan det blir svårt att åka upp och lämna paket vid dörren. Hittills fick jag allt i brevlådan, de från Apotea är duktiga att packa ihop allt i en lite kartong. Så blev det också denna gång. Jag hade mobilen på sovrummet och fick SMS kl. 7.00 i onsdagsmorgon. Paketet fanns i brevlådan. Sverker och jag gick ner för att hämta det och då passade det jättebra i brevlådan. Så lyxigt tänkte jag, att få en beställning hem levererat, fri frakt och efter två dagar. LYX!

Trauma

Igår återupplevde jag de hemska upplevelserna från juli 2018. Den fredagskvällen då Sverker blev attackerat av en lösgående hund. Det var nära att han bets ihjäl då.
Vi var vid Malmlången och skulle promenera en del med Sverker. Just i början såg jag att det fanns en stor hund med sin ägare. Hunden kom springande till Sverker. Och då blev jag så rädd, jag grep Sverker direkt, sprang med honom till bilen och skrek till Hans att öppna bilen. Den främmande hunden var helt förvirrat, stod stilla och tittade på mig. Vågade inte att komma i närheten. Ägaren blev också förvirrat, visste inte vad hände. Men jag var så rädd att det skulle hände igen därför tog jag tag i Sverker och lifte upp honom till bilen. Ägaren från hunden var jättesnäll, bekanta sig och berättade lite om sigsjälv och hunden. Jag förklarade vad var fallet och han förstod att jag var rädd. Det är andra gången att det händer, och kanske ska jag fundera på hur jag kan bli av med den rädslan. Ska tillägga att ägaren från hunden som attackerade Sverker fanns under julen i Dalkarlsberg igen. Hon besökte sin mor och hade bade hundar med. Och de inte lärde sig något, en av hundarna gick lös utan tillsyn. Vi valde att inte gå förbi dem, både Sverker och jag vågade inte. Så irriterade och respektlös, att de inte tar ansvar för sina hundar i en så lite by, dumt!

För många kottar

I helgen var det stormen Ciara som härskade över landet. I södra var det värst men här fick vi också en stor del.
När jag rastade Sverker sent i söndagskvällen såg jag att vår uppfart blev spärrat. En grantopp la just innan grinden. Den hade många kottar, tror att det blev för tungt och med stormen bröt toppen av. Läste i en artikel att de fick mer kottar än vanligt på grund av stress. De blev stressade då året innan (2018) var så varmt och torrt. Och då blir det tungt.


Det blev lite jobb för att få bort toppen men med fyrhjulingen gick det snabbt.
Förre veckan fick vi snö och drygt två dagar fanns det snö på marken. Lätt att upptäcka viltspår. Under en promenad såg vi vargspår. Det var in i skogen i Älvhyttan. Fanns ingen annan spår med (från en människa) tänkte därför vi att det inte var en hund. Till och med fanns det inlägg på Facebook om en varg, någon såg en vid Älvhyttebacken. Det är runt en kilometer från vårt vargspår.

Alltid först

DSCN2458Första vårtecken för mig är ofta kabblekan som visar sig tidigt på våren i diket vid smalabanan. I april blir det ofta men inte detta år då ses de redan nu. De växer långsamma nu, kanske blir det för kallt under natten. Men varje dag blir de lite större.
Eftersom det inte finns snö och hönsen vill gärna gå lösa ute, flyttade jag de tillbaka till gamla hönshuset. Faktiskt flyttade jag de inte, jag lämnade dörren av nya hönshuset stå öppet och då gick de ut. De sprang i buskarna vid gamla hönshuset och senare gick de in i detta. Bara en tjej, den yngste, var så förtjust i att gå lös att hon inte ville gå in. Hon sov i rhododendronnen och därför fick jag en dålig natt. På morgonen lyckades jag att locka in henne med lite mat. Nu är hon van med gamla huset och sov med de andra i natt.
Hönsen har börjat med att värpa, igår fick jag sju ägg!