Ramshytte-Kajsa

Igår kväll var Hans och jag med på en julfest i Ramshyttan. Det var FRG som organiserade det.  Det var i en jaktstuga, och jag tyckte att det var en för stor stuga då det fanns flera våningar och minst plats till femtio personer. Stugan övre sal var dekorerat med de olika djur som sköts under alla år (antar jag…). Det fanns lodjur, tjäder, mård, hök, ekorre, vad som helst. Och förstås en älghuvud. Inte den som finns här på bilden, den hänger i Ånnaboda men en likadant. Jag tittade länge och undrade mig varför de alltid verkar glada. Kanske är det jätteroligt i älg-himlen??
På festen var Åke Mossberg med som pratade om Ramshyttans historia. Och här fanns en rolig (om jag bortser från slutet) berättelse om älgen Kajsa. Åka berättade det och jag hittade sin berättelse på nätet, läs originalet HÄR. Helt ner finns en bild av Kajsa på ett vykort och därför finns denna berättelse kvar.
”Älgkon (som då var en liten övergiven älgkalv) hittades på en liten holme i Ramsjön år 1927, nära byn Ramshyttan. Hon hämtades av Inspektor Lange i en vanlig eka och fick sedan växa upp i en inhägnad på hans gård. Snart döpte folket i trakten älgkon till ”Ramshytte-Kajsa” som för varje dag som gick blev allt tamare och som följde sin husbonde varhelst han gick och stod. Gick han på dass så stod Kajsa och väntade utanför, åkte han lättviktare eller spark så sprang Kajsa bredvid, satt han på sitt kontor stod Kajsa utanför och slickade på fönstret. På julafton traskade hon in i salen och åt äpplen som man hängt upp i julgranen. Och det allra bästa. När Lange jagade hare så stod Kajsa bredvid honom på harpasset som sällskap.

Ofta gjorde hon egna turer runt om i bygden och gjorde ofog i diverse trädgårdar. I staden Nora var Lange bekant med ovannämnde Eckerbom, och det var vid ett sådant besök som bilden togs. Dagen innan valborgsafton år 1928 uppehöll sig Kajsa i Nora hela dagen, hon låg på natten och sov på Samrealskolans gård. På valborgsaftonens kväll sjunger alltid Nora manskör från kyrkvallen. Då stegade Kajsa upp och lade sig mellan kyrkan och sångarna för att lyssna till ”O hur härligt majsol ler”. Noratidningen skrev dagen efter: ”Men när de första applåderna ljödo, reste sig Kajsa och gjorde en lov över torget för att sedan försvinna till en äng väster om staden…”

Slutet på denna sällsamma historia går dock i moll. Under någon dag i augusti samma år uppenbarade sig Kajsa vid ett flertal tillfällen hos en torpare Johan Broman vid torpet Åsen sydväst om Nora. Efter att Kajsa gjort rent hus i hans torparträdgård gick han sonika efter en yxa som han knackade henne i huvudet med – och Kajsa göt en omedelbar död. Broman grävde ned Kajsa bakom torpet men detta kom senare till landsfiskalens kännedom. Han fick dock inget straff sedan han påstått att Kajsa gick till angrepp mot honom och för att freda sig riktat ett slag med yxan mot huvudet.”

Ger kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.