I torsdag var vädret riktigt bra! Vi åkte till Uskavi och promenerade en del av Bergslagsleden. En stor streck, omkring 8 km totalt, vi gick tillbaka eftersom det blev sent på eftermiddagen. Bland annat tittade vi på Uskavi Kalkbrott, fint! Vi var lite försiktigt då vi inte ville ramla ner.
I måndagseftermiddag åkte vi till Blekinge län, Torhamn. Vi åkte dit för att titta på ett hus som fanns till salu. Eftersom vi inte är knutit till Örebro tänkte vi att det skulle bli roligt att flytta till en annan del i Sverige. Inte mer upp till Norra delen, vi tycker att det inte är roligt att ha en längre vinter o mörkret. Här har vi omkring sex månader vinter (november-april) och det räcker för oss.
Vi fick någon romantisk tanke med att promenera med hunden vid havet. Huset vi ville titta på la 1,5 km från havet i ett skogsområde. Till och med tänkte vi att slippa älgflugor eftersom Hans är allergisk mot dem. Vi hyrde ett fritidshus i Sibbaboda (6 km från Torhamn, var huset fanns) och omkring kl. 20.00 vi kom dit. Det luktade lite salt, havet! Men i tisdagsmorgon såg vi att havet inte nådde kusten, det fanns någon slags sjö framför havet som luktade illa.
Vi åkte till huset vi ville titta på. Det var ett hus som till och med kunde stå i Holland, inget Svenskt hus trodde vi. Indelningen var inte som vi tänkte, tomten var mycket berg i, grannar i närheten (möjligt att se dem) och det fanns ingen fiber. Det skulle inte bli enkelt att dra fiberkabeln dit. Det var mest Hans som tyckte om huset men han blev besviken. När vi promenerade omkring huset fick han en älgfluga på sig och blev biten! Så det blev inget. Omkring kl. 13.00 åkte vi tillbaka och fanns hemma omkring 19.00. En kort utflykt, slutsats blev att det blir svårt för oss att hitta något annat. Vi är bortskämda med alla utrymmen, naturen så i närheten och hus som vi renoverade själva. När vi åkte tillbaka tänkte jag att landskapet liknade Holland. Nej, om det blir ett annat län, då blir det inte Blekinge tror jag….
Jo, byns historiker publicerade två inlägg på Facebook, de talande lite emot varandra. Men det finns så många otydligheter så det är bara bra att till och med han tvekar om granatens innehåll!
Lennart Hedberg skrev på Facebook: ”Den röda granaten i Dalkarlsberg
Sven Dahlin är född 1924. Han har vuxit upp i Dalkarlsberg och hör till de minnesgoda. Han har berättat om hur det gick till när en mycket stor granat drogs genom skogen till Dalkarlsbergs herrgård. Året var 1930. Idag vet vi att den var knappt en meter lång, 30 cm tjock och vägde 380 kg.
En av gruvbolagets körkarlar hette Adrian (Napoleon) Andersson. Han berättade för sin chef att sonen Gustav hade hittat en jättegranat i skogen några kilometer från byn. Chefen hette Helmer Nylander. Han var bolagets skogvaktare och hade sin tjänstebostad i en av lägenheterna i den rymliga herrgården. När han fick se granaten ute i skogen bestämde han sig direkt. Han ville ha den i trädgården som en souvenir. Över stock och sten drog Adrian granaten på timmerkälken eller släpan efter hästen. Från ”Bengtstorps ökna” till herrgården, en sträcka på fem kilometer. När ekipaget nått målet hjälptes flera karlar åt att rulla ut den i trädgården en bit framför huset. För att granaten skulle synas ordentligt fick en av bolagets snickare bygga en ställning, en ”vagga”, som Sven Dahlin säger. Snart visste alla i byn att Nylander hade kört hem en jättegranat från skjutfältet.
I åtta decennier har granaten legat framför herrgården, men den har inte fått vila ostört. Nylanders dotter Karin och hennes bästa kompis Britta ”lekte häst” på den. I slutet av 60-talet satt grannbarnen gränsle på den och räknade med att den egentligen var en månraket.
Några gånger har granaten väckts ur sin slummer ganska bryskt. Som när grannen lyfte upp den i skopan på sin grävare och körde till verkstaden (byns gamla Tvättstuga). Där målade han den gråsvarta bumlingen med röd rostskyddsfärg. Kanske kunde den ställas upp som stolpe vid tomtinfarten? Men hans sambo tyckte inte att det blev bra så han fick köra tillbaka den till viloplatsen framför herrgården.
För några vintrar sedan fick fogden i byns vägsamfällighet rycka ut. Då var herrgården Bed and Breakfast och ägarinnan ville inte att gästerna skulle riskera att snubbla på en stor röd granat. Med traktorns snöblad knuffade vägfogden undan den en bit där den nu ligger.
För två år sedan ville herrgårdens nye ägare veta lite mer. Var den farlig? Han tog en bild med sin mobilkamera och skickade den till polisen i Örebro. Snart hörde nationella bombgruppen av sig. Där tyckte man att det var bäst att komma ut och titta. Efter besiktning på plats överlämnades ärendet till SWEDEC som är Totalförsvarets Ammunitions- och minröjningscentrum i Eksjö.
Sedan i maj månad har ingen fått peta på granaten. Den stora tomten är avspärrad med polisens blåvita plastband. SWEDEC har arbetat som vore den ett arkeologiskt fynd. Med mjuka penslar har de försökt hitta en märkning men inte funnit någon. Att försöka rulla runt den har inte kommit på fråga. Sökning i arkiv och kontakt med flera europeiska kollegor har inte kunnat ge svar på frågan vad det är för granat. Att den kommit från Bofors skjutfält betvivlar ingen men där konstaterar man bara att den stals för länge sedan. Granaten betraktas som skarp så länge inte bevis som säger motsatsen kommer fram. Den får definitivt inte köras tillbaka in på skjutfältet på ett lastbilsflak. Flera bybor har sagt sig vara villiga att ordna den saken.
Ansvarig på SWEDEC har beslutat att den röda granaten ska oskadliggöras på plats. När det är dags måste risken för skador minimeras. Eftersom man säger sig inte kunna veta om den är en blindgångare eller fylld med betong måste säkerhetsåtgärder vidtas, annars spelar man rysk roulette. En riskfri sprängning kräver täckning med sand, mycket sand. Hundratals ton måste köras fram. SWEDEC räknar med att det krävs bortemot 800 ton. Många tunga lastbilsvändor blir det… Därtill behöver man gräva breda och djupa diken vid herrgården och på fastigheterna som ligger inom en radie på 246 (!) meter från granaten.
Polisen har ansvar för operationen och för att skydda folk och fä. SWEDEC uppskattar risken till 15 % att något går snett, dvs. att en kraftig detonation inträffar vid sprängningen. Därför har man beslutat att evakuera byn inom en kilometers radie den dag SWEDEC skrider till verket. Om förberedelserna faller väl ut spränger man den 2 november. Vi som bor i byn tycker att det här är vansinnigt.
NÅGRA FRÅGOR HÄNGER I LUFTEN: Tog Nylander granaten utan att fråga Bofors? Kände han inte till att det var förbjudet att plocka med sig upphittad ammunition från ett skjutfält? Eftersom Nylander umgicks med ledningen från skjutfältet och eftersom vi vet att de besökte herrgården då och då, måste de inte ha lagt märke till granaten som låg i sin vagga tio meter framför husets entré? Skulle chefen för skjutfältet ha låtit skogvaktaren ha granaten liggandes framför huset om han inte hade varit säker på att den var ofarlig? Vi vet att Bofors för det mesta använde barlastade (betongfyllda) granater när man höll på med att utveckla nya kanoner. Ju grövre kaliber man fått beställning på, desto viktigare att eldröret tålde påkänningarna. Barlastade granater fylldes med precis så mycket betong som krävdes för att kanonen skulle tro att den sköt skarpt. Betongfyllt sparade både pengar och mark.
En 380-kilos granat har legat framför Dalkarlsbergs herrgård i 86 år. Nu skall den bort. En modig värmlänning ska åla sig fram i en tunnel under sanden och sätta dit en laddning. Blir det en kraftig explosion eller bara en liten puff? Onsdagen den 2:a november får vi svaret.
Många evakuerade bybor kommer att samlas vid Vikers kyrka. Kanske inte för att bedja men för att lyssna. En rejäl knall kommer att höras ner till kyrkan i Skrekarhyttan tre kilometer norrut men en sandkvävd puff blir svårare att uppfatta. Församlingen bjuder på fika med hembakat till självkostnadspris och media kommer att trängas. En minnesvärd dag i Vikersbygdens 700-åriga historia blir det.”
Och kvällen efter tänkte han lite igenom allt och då blev det:
”Ett obehagligt besked
Gick igenom mina granat-foton igår kväll och fastnade för bilden som ni ser här under. Jag har ju sedan länge (fotot är taget i början av juni) sett att locket i botten är urskruvat en bit. Av nån anledning har jag inte funderat mer på det.
Nu i morse berättade SWEDEC-chefen Campbell att den ”tvillinggranat” som Bofors sprängde för några år sedan såg ut precis som den här och att locket också var urskruvat på den. Den granaten var skarp. Campbell tycker att det är ”ett litet mysterium” att en blindgångare där upp på skogen hade locket urskruvat. Den kunde ju inte ha skjutits iväg med urskruvat lock baktill. Vem kan ha skruvat ur och varför?
Som ni ser börjar det här likna en deckarhistoria.
Campbells besked har fått mig att göra helt om. Herrgårdsgranaten kan verkligen vara fullskarp. Det gäller nu att göra det bästa av situationen. Följ därför alla anvisningar som polisen gett och se för allt i världen till att komma utanför enkilometers-gränsen den 2/11.
Har tvekat om jag skulle lägga ut det här, men eftersom jag lagt ner mycket tid på granathistorien tänker jag att det vore tokigt att inte berätta. Hoppas ni håller med om det. Riskbedömningen 15% står fast.”
Och ni ser på bilden att locked är inte skruvat fast så vi ska vänta hur det blir på andra november!!
(både texter: Lennart Hedberg)
Numera finns det en diskussion om vattenkvaliteten i Dalkarlsberg. Det dumpades mycket skräp i gruvorna och provtagning från dricksvatten slutade i 1999. Läs mer om det HÄR. Många (inklusive jag) tror att provtagningen ska göras om ska småningom. Nora kommun är inte så intresserat och verkar att försöka slippa att ta ett nytt prov. Jag har mejlat nu två gånger med jan Nordlund, kommunchef. Först skickade han mig en rapport som bedömes att det inte behövs flera prover i dagslaget. Det kan öppnas HÄR. Men det talas om 1998 så jag svarade med att situationen och normer ändrades under så många år. Då fick jag svar från honom att kommunen ska titta lite noggrannare på det. Jag tror fortfarande att det inte bli av. Miljöchefen verkar inte ta vår fråga på allvar. Det svarade jag till Jan. Men jag väntar och hoppas på ett positivt svar.
Sista mejlväxlingen, det börjar med sista svar från mig till Jan Nordlund
”Hej!
Tack för ditt snabba svar! Det känns för mig att miljöchefen inte tar vår fråga på allvar. Jag tycker fortfarande att det är bäst om en ny provtagning utförs så att kommunen visar att ta hand om sina invånaren trots att de bor på landet.
Tack!
Med vänlig hälsning,
Marja Wagemans
——————–
13 okt. 2016 kl. 16:03 skrev Jan Norlund <Jan.Norlund@nora.se>:
Hej!
Jag har framfört till miljöchefen att vi önskar att hon tittar noggrannare på detta!
Hälsningar
Jan Norlund
Jan Norlund
Kommunchef
Tingshuset
713 80 Nora
Besöksadress: Prästgatan 15
tel: 0587-810 07, mobil: 070-5681091
www.nora.se
———————–
Från: Hilkka Sievert [mailto:Hilkka.Sievert@bmb.se]
Skickat: den 13 oktober 2016 14:33
Till: Jan Norlund <Jan.Norlund@nora.se>
Ämne: Sv: VB: Dalkarlsberg, dricksvattenkontroll?
Hej.Det som framkommer i sammanfattningen känns inte oroande alls. Jag har inte sett hela rapporten. Kunskaperna idag är nog inte så väldigt mycket mer avancerade än 1998.Eftersom jag inte vet mer idag om hur många brunnar det finns osv. har jag inget bättre svar just nu. Jag ska vara ledig imorgon, men jag kan kanske titta lite mer på detta under nästa vecka.
__________________________________
Hilkka Sievert
Miljöchef
Bergslagens Miljö- och Byggförvaltning
Kungsgatan 41, 711 30 Lindesberg
Tel: 0581 – 811 65
Fax: 0581 – 169 72
”
Den andra november ska granaten sprängas. Då ska alla som bor i det mörka gröna området evakueras. Med en pil markerade jag vår tomt. Så vi sitter just utanför. Mellan 7.00 o 16.00 ska vi stanna hemma, Sverker ska nöja sig med trädgården. Som ses på bilden blir hela byn evakueras. Om jag fattade rätt då kan man åka till församlingshemmet. Mer finns att läsa på polisens hemsida, klick HÄR. Det finns en länk med så man kan läsa presentationen som visades på mötet i torsdags, klicka HÄR för att öppna det. Här kan man läsa att man ska skydda sina fönster om man bor inom 350 m från granaten.
”Detta gäller för fastigheter inom 350m utöver det som står ovan:
Säkra fönster. Detta kan göras genom att tejpa enligt bild nedan alternativt hänga av/öppna fönstren (sätt istället temporärt upp byggplast eller motsvarande efter väderlek). Att hänga av fönster är att föredra, särskilt om det är äldre fönster. Förvara eventuellt avhängt fönster i skydd från eventuell tryckvåg dvs bort ifrån riktningen till granaten.
Ta ned saker som är känsliga från väggar, speglar och liknande.
Ta kontakt med Polisen vid frågor eller rådgivning.
Vissa fastigheter som är i det allra närmsta området kommer att vidtalas särskilt vad gäller ytterligare åtgärder såsom grävning av skyddsdiken mm.”
Jag saknar en bra översikt vad ska göras beroende var man bor. Det finns med men man ska själv tänka igenom det hela. Men jag tror att det är så här: de i närheten får skyddsdiken, inom 350 m: skydda fönster, inom 1000 meter/1700 meter (nyckelhål) utrymning, inom 1750 meter hörselskydd och djur/boskap ska flyttas utanför området.
Både presentationen innehåller många bilder som förklarar på ett bra sätt. Försvarsmakten har en person som är kontaktperson, Frans Eriksson, och kan hjälpa med allt. I denna artikel är han med på bilden, klicka HÄR. Tre veckor kvar och nu ska alla skyddsåtgärder byggas upp. Mer nytt i framtiden!
Det blev fint!!
I fredags när vi rastade Sverker stod vi stilla o tittade på skördare som jobbade med skogen på andra sidan av vägen till Eriksdal. Skogsmaskinföraren kom ut ur sin kabin och frågade om det fanns ömkull ramlande träd på vår del av skogen som avverkades. Vi kände igen tonem, det var Stefan som kom till oss några gånger och grävde ut de dikena när de gallrade skogen! Han jobbade nu som föraren. Det var bra eftersom han vet allt om området och känner till vår stenkista m.m. Vi talade lite om stormen och avverkningen och frågade om skördare. 
Då fick vi titta in i kabinen. Det var till och med mer avancerat som jag tänkte mig. Det finns en dator med GPS. Kartor om området med olika syner på området som kan zoomas in och ut. Pris från virket blir fastställas och sågas på mest effektivt sätt. Varje virke del registreras vad det är för något och var det ligger. Jätteavancerat tycker jag. Stefan måste hålla reda på många knapper, området, elledningar och vilket virke maskinen håller på med.
Jag hittade en film på youtube om yrket, klicka HÄR.
Vi blev imponerade och tänkte att maskinen var otroligt. Och som föraren är det rätt mycket man ska hålla koll på! Allt är mycket professionellt!
Vi är faktiskt mycket nöjda med avverkningen, det blev så mycket ljusare nu på tomten. Nedan en bild från vår altan.
En Holländsk Svensk Blogg 