Dagsarkiv: 27 augusti 2016

Jobb-befriat o granaten!

Denna vecka var första veckan att jag var jobb-befriat. Vet faktiskt inte om jag ska skriva det med 2 eller 3 ”B”. Tror att det ska bli jobbefriat med  2 men när jag googla på det får jag två hitt på tre. Nåja spelar ingen roll. Jag har jobbat i trädgården. Ska flytta en vild del av trädgården på ett annat ställe och att paddorna får en fin boenden. De är nyttiga och jag vill gärna få fler i trädgården.
Hönsen går ofta loss nu på tomten och jag såg en gång att de fångade en padda. Nej, det är inte meningen!
I onsdag hade vi en utflykt med SkrekarhyttansRuingrupp. Vi åkte till Greksåser och gick runt, titta på vad fanns kvar från hyttan. Det var nästan samma som i Skrekarhyttan, allt revs, till o med värre tror jag. Men det var en fin kulturmiljö. Efter det åkte vi till Västgöthyttans hytta. Samma här, inte så mycket kvar men en fin kulturmiljö här också. Lunchen fick vi på Staksund, det var Bo’s syster som tog hand om det. Det var jättebra och roligt med alla som var med. Vi var hem omkring kl. 16.00. Bo har hållit på med vinbryggning under många år så här fick vi fin tips från honom. Vår jäsning pågår fortfarande, det bubblar inte så ofta nu men fortfarande minst en gång per minut.
På Facebook hittade jag mer nyheter om granaten: något om gruvorna som finns kvar i Dalkarlsberg, ”kan bli en slokhål”. Skrämmande. Tror själv inte att det är en riktig farlig projektil. Lennart Hedberg som har forskat mycket om granaten o talat med många i byn, skriver så här: ”500 ton sand, tre skyttegravsdiken och en evakuering

I en artikel i Nya Wermlandstidningen häromdagen målar man upp bilden av en by som står inför sin undergång – bokstavligt. Det är typiskt för dagspressen att måla fan på väggen utan att ha koll på läget. Det är inte ett slukhål som skall oroa oss! Det är en sandstorm och förstörda trädgårdar och en omständlig evakuering av folk och djur. Och det på grund av att ansvariga inte tar till sig kalla fakta.

Redan första gången när dalkarlsbergaren Sven Dahlin på ett mycket detaljerat sätt berättade för mig om hur grantaen hamnade vid herrgården började jag ana att den måste vara en ofarlig projektil. Misstanken har sedan fått näring efter flera samtal med äldre invånare i byn.

Min ”forskning” har kommit att fokusera på skogvaktaren Helmer Nylander. Vad för slags person var han? Nu har bilden börjat växa fram. Nylander var ”en mäktig man” i byn, åtminstone ville han vara det. En som ”gick mitt i vägen”. En som ”tog det han ville ha”. Häromdagen fick jag veta att han umgicks med ”di där boförsgubbera”. Jag antar att det rörde sig om ledningen för Bofors skjutfält som då och då besökte herrgården.

Efter att de här uppgifterna kommit fram, särskilt hans kontakter med Bofors, måste jag ställa ett antal frågor. Har gjort det förut, i NA och på FB men de tål att upprepas.

1. Kan Nylander verkligen ha tagit granaten utan att någon i Bofors fått veta det?

2. Om det var så att han fått klartecken från Bofors att ta den som souvenir, måste inte skjutfältschefen dessförinnan ha förvissat sig om att den var betongfylld och inte en blindgångare?

Min slutsats är att granaten vid herrgården är ofarlig. Därför kan den flyttas utan risk.

Gary Campbell på SWEDEC avfärdar det här som ”subjektivt” och som därför inte kan påverka hans beslut om skyddsåtgärderna. För mig känns det som att famla i mörker, se ljuset en bit fram, men inte kunna nå dit. Kan vi hjälpas att nå ljuset i tunneln, eller stjälpa mitt resonemang så att jag kan släppa det och göra annat, vore jag mycket tacksam
Lennart Hedberg”

Det är förfärligt att skattepengar spenderas så här. Tänker själv att de ska reda ut mer vad or hur granaten kom i trädgården o tala med de äldre som finns i Dalkarlsberg. Då blir det en hel annan scenario, tror jag. Det är tråkigt att man inte kan göra något själv nu.

Annonser