Har tråkigt

Tror att många har tråkigt nu. Vädret är grått och blött. Snön som vi fick i tisdags smälte bort och nu är det bara blött och dimmigt. Det är mycket finare om det finns snö, det blir ljusare och fler möjligheter att promenera. Som vi gjorde i onsdags, då fanns det sol och max -2 grader. Vi gick en stor streck, först skulle vi tar vägen över skjutfältet från Eriksdal till Hovmanstorpasjön. Det är ett stängt område, faktiskt förbjudet att gå över denna del av skjutfältet. Men vi tog risken rätt ofta. Då kan man ta en stig som går till Kvarntorp. Tyvärr finns det stängsel nu vid grinden halvvägs så det har blivit otillgängligt på riktigt. Synd då det var fint att gå runt. Vid Eriksdal finns en grind med och ingen stängsel än men jag kan tänka mig att de sätter stängsel vid denna grind med så då blir hela området stängt. I stället gick vi till Folkpark och runt i Dalkarlsberg.
Mina hönsen har tråkigt med. De sitter  i sitt nya hönshus och kan gå runt men inte gå utomhus. Ytterdörren till hönshuset gjorde vi inte än. Först ska vi tömma vedboden och det går bra nu. Vi har kaminen på varje dag och redan en del av vedboden är tomt. Det finns fyra delar, så lite kvar.

Ramshytte-Kajsa

Igår kväll var Hans och jag med på en julfest i Ramshyttan. Det var FRG som organiserade det.  Det var i en jaktstuga, och jag tyckte att det var en för stor stuga då det fanns flera våningar och minst plats till femtio personer. Stugan övre sal var dekorerat med de olika djur som sköts under alla år (antar jag…). Det fanns lodjur, tjäder, mård, hök, ekorre, vad som helst. Och förstås en älghuvud. Inte den som finns här på bilden, den hänger i Ånnaboda men en likadant. Jag tittade länge och undrade mig varför de alltid verkar glada. Kanske är det jätteroligt i älg-himlen??
På festen var Åke Mossberg med som pratade om Ramshyttans historia. Och här fanns en rolig (om jag bortser från slutet) berättelse om älgen Kajsa. Åka berättade det och jag hittade sin berättelse på nätet, läs originalet HÄR. Helt ner finns en bild av Kajsa på ett vykort och därför finns denna berättelse kvar.
”Älgkon (som då var en liten övergiven älgkalv) hittades på en liten holme i Ramsjön år 1927, nära byn Ramshyttan. Hon hämtades av Inspektor Lange i en vanlig eka och fick sedan växa upp i en inhägnad på hans gård. Snart döpte folket i trakten älgkon till ”Ramshytte-Kajsa” som för varje dag som gick blev allt tamare och som följde sin husbonde varhelst han gick och stod. Gick han på dass så stod Kajsa och väntade utanför, åkte han lättviktare eller spark så sprang Kajsa bredvid, satt han på sitt kontor stod Kajsa utanför och slickade på fönstret. På julafton traskade hon in i salen och åt äpplen som man hängt upp i julgranen. Och det allra bästa. När Lange jagade hare så stod Kajsa bredvid honom på harpasset som sällskap.

Ofta gjorde hon egna turer runt om i bygden och gjorde ofog i diverse trädgårdar. I staden Nora var Lange bekant med ovannämnde Eckerbom, och det var vid ett sådant besök som bilden togs. Dagen innan valborgsafton år 1928 uppehöll sig Kajsa i Nora hela dagen, hon låg på natten och sov på Samrealskolans gård. På valborgsaftonens kväll sjunger alltid Nora manskör från kyrkvallen. Då stegade Kajsa upp och lade sig mellan kyrkan och sångarna för att lyssna till ”O hur härligt majsol ler”. Noratidningen skrev dagen efter: ”Men när de första applåderna ljödo, reste sig Kajsa och gjorde en lov över torget för att sedan försvinna till en äng väster om staden…”

Slutet på denna sällsamma historia går dock i moll. Under någon dag i augusti samma år uppenbarade sig Kajsa vid ett flertal tillfällen hos en torpare Johan Broman vid torpet Åsen sydväst om Nora. Efter att Kajsa gjort rent hus i hans torparträdgård gick han sonika efter en yxa som han knackade henne i huvudet med – och Kajsa göt en omedelbar död. Broman grävde ned Kajsa bakom torpet men detta kom senare till landsfiskalens kännedom. Han fick dock inget straff sedan han påstått att Kajsa gick till angrepp mot honom och för att freda sig riktat ett slag med yxan mot huvudet.”

Hobby

Halv oktober fick vi en inbjudan till årsavslutning från Hyttgruppen. Trots att det finns bara fem som jobbar ideellt mer ofta med hyttruinen fanns det många med på avslutningsfikat. Hyttgruppen ses här på bilden ovanför, det var Barbro (syster från Bo) som tog det och här är vi just färdigt med att utöka gräsytan. Det pratades under fikat om jubileum från hyttan. 100 år nerläggning eller 400 år efter starten. Sista är lite tveksamt, då jag läste i en berättelse från Bo och Erik att det startades 1622. Många idéer kom förbi denna eftermiddagen. Och då blev jag också lite rädd, vem ska göra allt?
Jag tänkte att det var lite roligt att göra en webbsida om hyttan. Det är en hobby för mig och nu testade jag ett annat verktyg, webnode. Jag använder med alla sidor och bloggar gratis verktyg och webnode är ett av dem. Det är enkelt att göra en hemsida med det men det har sina begränsningar. Tog mig högst två timmar. Jag är lite tveksamt om det kan hållas i framtiden men jobbet var roligt! Jag uppdaterade min egna domän så att en subdomän hänvisas till sidan. Om jag byter verktyget i framtiden påverkar det inte namnet av hemsidan (namnet är ofta en del i länken med gratis verktyg). Kolla HÄR.
Om fotot: Erik är inte med, vet inte vad hände, han fanns på plats och han är gruppledare. Och jo, jag tittar lite konstigt! Orsaken är att jag ville ha mina ögon öppna. Ofta har jag de blundade på foton och därför blev det så här….

Snygg skådis

I måndags fanns det en fin bil med i ”Vår tid är nu”(får bara ses i Sverige!). En Volvo 164 i samma färg som vi ägdes i Holland. En sån där snygg bil ska vara med i en TV serie som spelar i 1971! Om jag kommer rätt ihåg var bilen vi ägdes från 1970. Den köptes i Sverige (ny) och åkte med båten till USA. Någon som läste på universitetet körde med den. Senare, i 1972, kom bilen till Holland. Vi var riktigt förtjusta i bilen men det var svårt att hålla den i gott skick. När bilen blev 25 år gammal blev det mycket mer värd då det friställdes från bilskatten. Och då sålde vi den. Tror att den finns kvar, såg den någon gång i en annons.

Det blir tomt vid evenemang

I onsdags kollade jag på Facebook och såg att en mycket omtyckt och känd person här i Viker gick bort. Leif Broms, som alltid var med på evenemang och aktiviteter här i bygden fanns inte mer här på jorden. Jag blev chockad och tänkte på dem omkring honom vi känner till, Eva och deras hundar Stella och Nova. Det blir tomt för dem och här i bygden. Leif och sin kamera var alltid med och tog många fina bilder. Vet inte vad hände, bara att han opererades i måndags och kanske något gick fel. Läste att det fanns en artikel om honom i tidningen, NA, med som titel ”Omtyckta Noraprofilen har hastigt avlidit: ”Så otroligt sorgligt””. Då många artiklar i NA bara finns tillgängligt som prenumerant fick jag inte läsa det. Men titeln säger allt, han var mycket omtyckt, snäll och glad. Så sorgligt. Nedan två bilder Leif tog från Hans och mig i 2010 när vi var med på ett evenemang i Viker.

Got you!

Igår åkte jag med Sverker till trimmaren. Han skulle bli schnauzer igen, ingen ullboll som han var då. Jag valde att köra C70 och kollade i bakluckan. Jo, det fanns musbajs ,igen. Så musen fanns kvar. Jag blev lite arg, ville så gärna bli av med den. De kan förstöra en bil på riktigt. I eftermiddagen satte jag flera musfällor runt om bilen och i bakluckan. En var en bur och jag fyllde den med valnöt. Nu imorse kollade jag i bakluckan och det fanns en mus i buren. Den var död, vet inte varför den gick bort då det fanns ingen skada och det kallas en fångstbur….. Tror att det fick en hjärtattack från stressen. Det tog flera veckor att fånga den. Men nu var musen fångat och borta. Hoppas att det inte kommer en ny mus!
Till och med fanns det en mus i Handelsboden. Den bet sig genom plastskalan i det gamla kylskåpet som står i Handelsboden för att förvara djurfoder. Jag tänkte att det var omöjligt att ta sig in men så tänkte inte musen. Hästfodret var öppet och den åt rätt mycket. Denna mus var svårt att fånga. Vi provade flera fällor. I går ställde jag en hink fyllt med vatten med en lite träbit som drev på ytan. På träbiten la jag lite hästfoder. Tänkte att musen inte skulle bli lockat av fodret men det blev den. Musen drunknade i vatten och så blev vi av med den. Det är vackra djur men de skadar så mycket och därför vill vi gärna bli av med dem.

Gamla landsvägen

Det finns en stig vid gamla landsvägen bakom Kärnagården. För att komma på stigen ska man gå runt huset. Det finns tyvärr annan möjlighet för att undvika att gå över trädgården. Ägaren av huset har många gånger försökt att få bort bybor frän trädgården men stigen lockar många (bäst skulle vara om de gör en möjlighet att komma på stigen bredvid huset..). Nu har de börjat med att avverka skogen mellan huset och vägen till Älvhyttan. Många träd la på stigen men de togs bort. Då det är så blött nu finns det djupa spår över stigen. Synd men det är inget som Sveaskog kan förebygga. Vädret ändrades så mycket. När de började med avverkning i Dalkarlsberg var det kallt och nu är det blött och varm. Det finns mycket ved vid vägen nu. På bilden nedan står huset som ses vid vägen till Älvhyttan, bilden togs halvvägs stigen bakom Kärnagården.