Oönskat besök

I Torsdags förre veckan kom och hälsade på några vildsvin, de var oönskat men då brydde de sig inte om. Vi har stängsel omkring tomten men det finns några öppningar i den. Bland annat vid uppfarten. Så vi rättade till och vid vägen blev det någon slags bom. De kom tillbaka i fredags och bökade just på ett ställa som jag just gjorde fint. Så nu har vi tre radio på och en strålkastare på timer. Det hjälpte, de kom inte tillbaka (än??). Jag förstår mig inte på dem. Det finns fina gräsmattor på flera ställen i Dalkarlsberg och då händer ingenting. Vet inte var de tycker om?
Det blev kallare nu och vi tände kaminen för första gången. Mysigt och varm blev det.
I dag åkte vi till Uskavi, gick omkring 7 kilometer med Sverker. Det var fint! Vi fikade flera gånger bland annat en gång på vägen hem!

Annonser

Sjuttio år sedan

Igår fanns det ett inlägg på Facebook. Det fanns på Örebro Arkivcenters sida. Det var sjuttio år sedan att gruvverksamheten i Dalkarlsberg upphörde. De ville på minna om det. De skrev så här (citat):
”Idag den 15 september är det exakt 70 år sedan brytningen vid en av Örebro läns viktigaste gruvfält upphörde efter en sannolikt över 700-årig gruvdrift. Dalkarlsbergs gruvor var under lång tid länets viktigaste gruvfält och dess högprocentiga järnmalm smältes inte bara i Nora bergslag hyttor utan även i Närke och Karlskoga bergslag. Under 1800-talets senare del hade dock Stribergs gruvfält övertagit denna plats och från 1934 tillhörde Dalkarlsbergs gruvor även Stribergs Grufve AB.
Beslutet om nedläggning togs vid Stribergs Grufve AB:s styrelsemöte den 27 maj 1948. Huvudanledningen angavs vara att brytningen gått med avsevärd förlust under flera år, men egentligen var det nog bristen på underjordsarbetare som avgjorde att man till slut fattade detta beslut. Speciellt efter andra världskriget hade det varit omöjligt att anskaffa ny arbetskraft. Dalkarlsbergs gruvor var ökända för sina trånga och förtimrade orter och schakt kombinerat med ett ovanligt starkt vattenflöde som ledde till smutsiga och hala gångvägar. Med andra ord var »gruvan särskilt olustig som arbetsplats«, som Stribergs Grufve AB:s disponent Åke Bergendahl uttryckte det i sin verksamhetsberättelse. Dessutom hade malmarean snabbt minskat ju djupare man kom med brytningen, och utförda diamantborrningar ner till 680 meter visade inte på större fyndigheter på än djupare nivåer. De kända kvarvarande malmtillgångarna bedömdes inte vara större än 433.000 ton.
Stora och kostsamma investeringar hade dock gjorts vid gruvfältet bara några år tidigare. Ett nytt uppfordringsschakt (Bäckaskogsschaktet eller Malms schakt) hade slutförts 1942–1943 till en kostnad uppgående till 519.525 kronor och en ny slamdamm (Gördammen) hade anlagts 1940–1941 till en kostnad uppgående till 136.906 kronor. Dessutom slutfördes en ny skrapnings- och sovringsanläggning 1945 till en kostnad av 13.476 kronor
Efter att beslutet om nedläggning hade meddelats de knappt 60-talet gruvarbetarna vid Dalkarlsberg ställdes krav från gruvfackets avdelning att någon ersättningsindustri kunde förmås till att förläggas till orten och att de arbetare som var villiga skulle beredas arbete vid Stribergs gruvfält. Den 19 augusti hölls ett möte med det lokala gruvfackets styrelse, Vikers kommunalnämnds ordförande Johan Lindén, landshövding Karl Johan Olsson och representanter från Länsarbetsnämnden, AB Bofors (som var Stribergs Grufve AB:s störste delägare) och gruvbolagets ledning. Gruvfacket krävde då åter att en ersättningsindustri skulle förläggas till Dalkarlsberg, där lokaler redan fanns och där arbetarna också hade sina bostäder. Uppenbarligen var få av arbetarna beredda att nappa på erbjudandet att bussas gratis till arbete vid Stribergs gruvor. Landshövdingen var dock tveksam till att en så stor industri, som skulle kunna anställa samtliga 60-talet arbetare, skulle kunna lockas till orten. För att försöka locka arbetarna att kunna tänka sig att arbeta i Striberg bestämdes att en studieresa till Striberg skulle anordnas.
Onsdagen den 15 september 1948 nedlades gruvdriften under jord. Då hade man sedan 1784 utvunnit drygt 2,8 miljoner ton järnmalm ur Dalkarlsbergs gruvor. Den sista tiden hade arbetet bedrivits i tvåskift. Vid anrikningsverket nedlades driften den 18 september. Gruvan började vattenfyllas den 7 december 1948 och redan efter ett par månader hade vattnet nått 430-metersnivån.
I början av 1949 var endast sex arbetare arbetslösa av de 59 som varit anställda vid gruvans nedläggande. 17 var fortsatt anställda av Stribergs Grufve AB, dels som skogsarbetare och dels några som trots allt börjat arbeta vid Striberg. Resten hade fått jobb hos bland annat Vägförvaltningen, Nitroglycerin AB i Gyttorp och AB Bofors.”
Mycket speciellt tyckte jag. Det fanns flera bilder med i inlägget men de ska man kolla själv då jag inte vet hur det blir med tillstånd m.m. Alla som har en Facebook id kan titta på sidan, klicka HÄR. Det är Håkan Henriksson som har mycket kunskap om Viker. Han skapade till och med viker.net. På den sidan kan man hitta mycket om Viker i förre tiden.

Synd om almarna

Nu blev framsidan av Handelsboden klart, målat tre gånger. I onsdags förre veckan första hälften, i lördags andra hälften, i söndags och i tisdags hela framsidan. Både är vi trötta och tror inte att vi målar något mer detta år (trots att det behövs…). Men att vila det går inte då nu måste Hans såga ner ett träd som gick bort under sommaren. En alm som fick almsjukan. Inte den första och inte heller den sista men vi har inte så många kvar nu. Almen stod lite farligt, nära carporten och hönshuset. Med fyrhjulingen och en stor rep fick Hans det att falla på det rätta stället. Mitt på gräset, bra! Han är duktigt på det!

En vilodag

Efter två dagar i rad med målningen av Handelsboden (nu är Handelsboden målat två gånger, första hälften i onsdags, andra hälften i lördags, hela Handelsboden i söndags) tänkte vi att det var viktigt med någon avsläppande aktivitet. Sverker kände sig tråkigt efter två dagar med bara ligga i soffan på altanen och var helt med att åka och ta en stor promenad.  Vi åkte till Digerberget, promenerade till Pershyttan och tillbaka till bilen. Drygt tre timmar, kanske mer än tio kilometer (Hans glömde att nollställa GPS-en så det vet vi inte nu). Vädret var bra och hela promenaden var vi ensamma. Något som aldrig händer i Holland, då träffas man alltid några andra människor. Vi fikade tre gånger och var lite slut när vi kom till bilen. Det blev ingen målningen mer, kanske i morgon!

Drygt 300 år!

Idag jobbade jag med vår handelsbod. Ett hus som är byggt i 1700 talet, vi tror just innan 1711. Så drygt trehundra år gammalt. Och det märks. Jag borstade hela framsidan för att få bort faluröd färgen. Virket är så torrt att jag borstade bort det med. Som inte var meningen förstås. Inne i handelsboden finns några inskripter. Här skrevs en text när någon gick bort eller föddes. Så vet vi hur gammalt boden är.

Riktigt speciellt! Om du klickar på bilden blir det lättare att läsa texten. I första bild finns tre datum med, 1711, 1712 och 1714, andra bilden 1723.
Handelsboden står alltid i solen. Gammalt virke lossnar lätt, synd. Men att sätta in nya delar är inte bra tror jag, då blir det ett nytt hus. Det tycker jag inte om.
Jag hoppas att jag kan måla boden denna vecka två, tre gånger. Då håller det bättre under vintern.

 

Gamla tåg

Sista helgen i augusti blir det alltid ”Noramarken”. Vi åkte till Nora idag för att handla och såg att NBVJ höll på med att ställa ut alla sina tåg och provköra dem. Roligt!

Höst-arbete

Sommarn är slut, det tror jag. Och trädgårdsjobb som ska göras i hösten kan jag göra redan nu. Många plantor fick problem med torkan och gav upp. Ormbunkar som jag normalt lämnar kvar till oktober har jag tagit bort nu. De var helt slut, de la på marken och skulle inte ta sig upp igen. Samma med alla plantor som finns omkring de dikena vi har på tomten. Bara ögräs har växt rätt mycket. Bland annat kirskål, mitt favorit ögräs (nej, säkert inte!! :=)), så bra att ta bort.

Hans har jobbat med några träd som föll omkull efter de flera stormar vi fick. Ett stort träd var svårt att ta bort, men han lyckades. Det blir kaminved förstås.
I torsdag sålde jag fem från mina sju ungar. Jag höll kvar en svart höna och en grå-gul, sista bara för att den svarta inte var ensam. Jag har ingen svart höna nu därför ville jag hålla kvar henne. Som tur stängde jag de sju in i hönshuset på morgonen. Så när de nya ägaren ringde var det inget problem att visa upp de och fånga dem. Hoppas de får det bra!
Ovanför denna artikel ett foto från en kopparödla som la mitt på vägen i Dalkarlsberg. Hans försökte skrämma bort den men det var inte lätt. Det är inte som med en orm då behöver man bara trampa med sin fot på marken eller vinka med sina armar. Denna ödla blev just ligga helt stilla så gör ödlor. Bara om man rörde på den då gick den iväg.