Fest efter jobb

I tisdags hade Hans och jag lite fest. Då hade vi bott fyrtiotvå år tillsammans, sexton år som sambo och tjugosex år som gifta par. Vi tänkte att äta någon slag Kinesiskt fondue vid vedspisen. Det är alltid mysigt och smakar gott. Men i morgonen ringde Erik, ledare från Hyttgruppen. De tänkte att lägga gräset sent i eftermiddagen då det skulle bli regn i onsdags. Passade oss inte så bra men vi kom på att byta till bröd, ost och lax som kan ätas på kvällen. Sekt till och då blev det till och med festligt.
Idag skulle våra nya dubbdäck levereras. Jag jobbade ute vid vägen upp för att hålla koll. Transportföretaget ringde då de glömde att ta med våra däck. Nu blir det på måndags. Vi behöver de inte än, hoppas att det tar några veckor till innan det blir snö. Det finns snö redan helt upp i Sverige men här fick vi bara nattfrost. Och det var bra då blir det slut med älgflugorna!

Annonser

Väg 243

Flera år åkte jag vägen Karlskoga-Gyttorp, 243, till bussplatsen eller jobbet. Jag tyckte om vägen under sen våren och sommaren, vintern och hösten var det ofta andra tänker. Jag åkte vägen från Vikers kyrka till Gyttorp så bara en lite sträck. I denna sträck finns 45 kurvor, några lite svårare att köra, några lätta. Nu finns det en undersökning från SVT Nyheter om farliga kurvor på vägarna i Sverige. Väg 243 är med om man kollar i artikeln de vägarna i Örebro län. De skriver så här: ”Det finns 22 kurvor med friktionsproblem inom den analyserade sträckan på den här vägen. Det passerar 2824 bilar per dygn på den analyserade sträckan, i genomsnitt. Det har skett 15 olyckor inom den analyserade sträckan på den här vägen de senaste fem åren.” Sträckan de kollade är från Åtorp till Nora/Gyttorp. Jag blev förvånat över fakta att de farliga kurvorna fanns mest från Åtorp till Degerfors och Karlskoga till Älvhyttan. Sista sträckan åker vi rätt ofta när vi handlar. Och jo, det finns en kurva där vägen går ner och då är vi försiktiga och saknar ner. Men att det fanns så många är inget jag upptäckte. Säkert är att denna väg inte är så roligt att åka under vintern. Och en farlig kurva finns just vid Älvhyttan, den känner igen. Men i sträckan som jag åkte finns inga farliga kurvor, vilket jag tycker är lite konstigt. Det finns många kurvor men ofta saknar men ner och därför är de inte med. Man vet att det inte går att hålla farten.
En gång bjöd jag in kolleger från SEB till grillning i grillkåtan. En tänkte att det var hemskt att åka till vårt hus. Det var väg243 han tyckte att det var farligt. Så många kurvor och så nära sjön. Han frågade mig hur jag orkade att åka vägen varje dag. Mitt svar var att det inte fanns något enkelt alternativ. Man kan åka över Born men det tar mycket tid och vägen är inte bra alls.
Undersökningen hittar du HÄR. Då ska man bladdra ner och senare väl Örebro län och då får man de vägarna i länet som var med i undersökningen.

Hyttgruppen

Idag var jag med I hyttgruppen. Hans är vanligtvis med men han inte kunde i dag. Han har mycket besvär av sin älgfluga-allergi. Många ömmande bölder har han på ryggen och om han bits igen då infekteras alla gamla igen. Och hyttgruppen skulle lägga gräs idag. Då är ett jobb som krävs att man är med fler. Vi var med fyra: Erik, Bo, Lennart och jag. Lennart och jag höll på med att sprida ut gräset, Erik och Bo krattades marken. Det var lite tungt ibland att lyfta gräset från släpvagnen. Men allt gick bra. Jag ringde Hans för att åka till oss med fyrhjuling då han fick köra släpvagn upp till vägen. Det går bra om det tar en kort stund och han skyddar sig mot älgflugor. Det var väl roligt att vara med någon gång för mig.
I måndags var vädret bra och vi promenad en stor streck vid Källarhalsen, golfbanan. Här finns en etapp av Bergslagsleden som är fint att ta. Vi gick bara en del förstås och tog samma väg tillbaka efter drygt 6 kilometer, totalt blev det 13 kilometer vi promenerade. Under vandringen såg vi en tjäder som hoppa ut ur ett träd och gick runt med sin kluckande sång. Jag ville filma den men var rädd att den skulle attackera mig. Filmen blev för otydligt då jag stod för långt bort. Naturen är mycket vackert där men stora vägen till Örebro hörs och då blir det lite som att promenadera i Nederländerna. Det finns ingen tysthet i det där landet.
Förre veckan plockade vi druvor hos Allan och Mona. De har ett fint växthus och på väggen och taket växer vindruvor. De hann inte att plocka dem därför fick vi möjligheten att ta druvorna. Drygt två dagar plockade vi och när de var rensat blev det drygt trettio kilo och tre hinkar med vin på jäsning. Tar några veckor och lite jobb till men då blir det fint! Hoppas jag, förstås efter alla tid vi lade på det!

Ett konstigt ställe

Sista blomma som började att blomma var en solros som hittade ett ställe på pumptaket. Lite konstigt ställe och jag tänkte att det skulle blåsa ner nu med stormen. Men det finns kvar, så bra!
Hans fick stora problem denna vecka. Han blev biten av en älgfluga, eller kanske flera älgflugor. Och då han är allergiskt mot de fick har många stora sår på ryggen. Det kliade riktigt hemskt och han fick svårt att inte röra vid dem. Men efter två dagar blev det bättre. Fortfarande är han rädd att bli biten en gång till och ta på sig skyddskläder när han går ute.
Nu vi har Dacian åker vi inte så ofta med C70, och det är synd. Det är alltid bättre för en bil att åka. Vi bestämde oss för att sälja den. Funderar nu vilket pris vi ska begära. På Blocket finns de från 70.000 till 20.000 och då talar jag om samma årsbil. Bilen är fint och vi har inte haft problem med den. Bara nu i våren, då fanns det nåt fel med startmotorn och fick den hämtas av bärgare för att lämna den till en verkstad i Karlskoga. Det löste sig snabbt och det var endast en gång bilen inte ville åka. jag gjorde en lite info sida med flera bilder för att länka till i kommande annonsen, titta HÄR.
DSCN4881

.

Besviken

I måndags åkte vi tidigt till Olofström i Blekinge. Vi skulle vara med på en visning. Hans hittade ett hus som han tyckte om på hemnet.se och jag blev också förtjust i huset. Det var drygt sex timmar att åka så vi hyrde en stuga för att övernatta. Huset var 995.000 sek och fanns i Brännarebygden. Vi åkte förbi på vägen till stugan. Det var fint, allt på nedre plan, ingen stor och krävande trädgård men gott om plats (3500 m2). Ljusa rum och vid en lugn väg intill bygden. På visningen var drygt fyrtio personer med så det var trångt. Jag såg en katt på tomten och skojade mot maklare-assistenten ”katten är med i köpet?”. Men det var inget skoj, två katter var med i köpet, om köparen inte tyckte om katten blev det säkert inte av. Vi tyckte om huset och ville lägga ett bud. Vid stugan blev det problem då vi inte fick möjlighet att använda nätverket. Nästa dag åkte vi till Olofström och då fanns ett öppet nätverk så att vi kunde anmäla oss för att lägga ett bud. Det tog länge innan mäklare accepterade oss så att vi fick lägga ett bud. Då var det redan fler som var med i budgivningen och då la vi ett bud lite högre än de andra. Vi åkte hem och med pausen såg vi att budet var redan mycket högre. Vi bestämde oss för att inte lägga fler bud. Men dagen efter, hemma, tyckte vi att det var synd att gå mista om huset. Så vi la ett högt bud. Vi hade högsta budet drygt 20 timmars (budgivare 6) och då (nästa dag så på torsdags) såg jag på internet plötsligt att det fanns ett bud kvällen innan vi la budet som var lika högt (budgivare 1). Då blev vi andra i listan som la samma bud. Jag ringde mäklaren för en förklaring och fick höra att han uppdaterade listan då han fick ett mejl från någon som var utomlands. Då fick jag till och med höra att säljaren fanns vid dörren och skulle bestämma sig vem fick köpa huset. Han hade inte informerat oss om det nya budet och inte ringt oss för att ställa frågor om köpet, överlämning, kontrakt m.m. Det gjorde han när jag ringde honom. Och det var konstig då faktiskt hade han inte tid att prata med mig. Så jag kände redan då att det inte var vi som var på sin lista. Han hade inte tänkt att föreslå oss som köpare till säljaren. Så blev det, jag fick ett SMS att vi inte fick huset. Nej, det blev ingen ärlig val tror jag själv. Och mäklaren var riktig dåligt! Han skötte budgivningen dåligt och visste inget om huset.
I fredags fick vi Lisa på besök. Hon jobbar som mäklare på HusmanHagberg, ett mäklareföretag som har ett kontor i Nora. Vi kontaktade kontoret då vi tänkte att vi skulle sälja huset kanske. Men nu blev det inte av. Vi berättade henne om situationen och hon tänkte att det var lika bra att gå igenom allt så att vi visste värdet av huset och hur en säljprocess skulle gå till. Vi gick igenom alla hus och tomten. Efter det blev det fika och berättade Lisa allt om att sälja hus. Hon var jätteduktigt och vi fick svar på all vara frågor. Det var ett jättebra möte. Om vi skulle sälja då blir det HusmanHagberg!

Trevlig utflykt

I tisdags åkte vi med Hyttgruppen till Storbrohyttan. Vi var med tio personen och åkte med tre bilar. Då vi åkte med cabben och Sverker satt i baksätet gick det inte att ta med någon mer. Men alla fick plats. Storbrohyttan var i gott skick, många som engagerade sig i hyttan. Det fanns till och med en museum med. En herrgård som var möblerat som i 1800 talet. Fint! Efter guidning i hyttan åkte vi till Hökhöjden i Hällefors. Har blev det lunch och njutning av utsikten förstås. Jättefint och roligt utflykt. Tack Erik som ordnade med det!